Dina andetag formade små iskristaller i den kalla höstmorgonen. Tiden våran tickade långsamt emot vintern och festyran vi alla väntade på, som vi visste skulle komma. 
-Det är kallt idag, sa du och log emot mig. Du knep ihop dina klara ögon, som osökt fick mig att tänka på de luftburna iskristallerna som hade antagit din andedräkts gestalt. Så vacker. 
-Ja...svarade jag med eftertryck. ”Det är det…Det är snart vinter…” fortsatte jag och knep till med mina händer som hade kylts ned av höstens vindar. 

Du fäste din blick på dem och log ett flyktigt leende. 
-Jag har extravantar. Vänta.

Dina händer letade sig in i väskans försvinnande mörker. Tiden stod stilla. Jag sa inget. En skärande tystnad hade fastnat i min hals och mina läppar förblev särade, som om jag precis skulle till att forma några av de tusen ord jag så länge velat ge dig. 
Du log igen och räckte mig dina handskar. 
-De är säkert alldeles för stora, men låna dem. Vi ses ju snart igen så då kan jag ta tillbaka dem då, men det är ingen brådska. 

Höstens kyla bedövade min kropp men jag insåg att med dig tedde det sig som en petitess. Jag var så varm årstiden till trots. Genom dina ögon, den tid tid du alltid tog för mig, dina andetag – som tog en kristalls majestätiska form, varje gång du gav mig dina ord. 
"Du är så vacker….” och du vet inte hur gärna jag vill säga det. Hur vacker och varm jag känner mig när jag är med dig. 
Tårarna tränger fram i mina ögon och jag försöker snabbt blinka till. Inget kan gå i krasch. Men inte är jag sorgsen. Nej…bara omättligt överväldigad över känslorna. De som svider när de blir nekade sin frihet. Överväldigad över att få din tid, din ödmjukhet. Ditt djup. Att du delar detta med mig. 
När jag tänker efter är faktiskt allt du gör avbildat i just kristall… Jag ler igen. Du ler igen. 
Frågar hur jag mår. Mår jag bra? Vad har jag gjort de senaste dagarna? Vad ska jag göra härnäst? Och jag kan inte låta bli att undra hur det ser ut i ditt inre. Är det samma kaotiskt lugn inom dig som i mig? Är det möjligt att du är helt oberörd när jag inom min själ utkämpar det största av alla krig. Är du så oberörd? Skulle du kunna vara det…om du visste att det faktiskt finns ord som inte förmår sig att lämna varken hjärta eller kropp? De stannar likt som förr bakom mina läppar. Just som en förseglad skatt. Du skulle bara veta. Jag smärtar. 

Jag är helt omedveten om hur lång tid vi stått utanför den enorma byggnadens fot, och mest inte sagt så mycket vettigt alls. 
-Du jag måste faktiskt gå… Ska träffa en polare nere på stan och du är ju också på språng – som alltid.

Ett lätt skratt släpper fram och du smeker snabbt min arm. 
-Mmmm… Gör så du. Jag är redan försenad ändå. Men vi ses på lördag hos Sussan. Du kommer väl? 
-Åh inte missar jag det inte. Klart vi ses. 
Du ska precis till att vända dig om och gå… 
-Gå inte. Jag vill ha dig. Älska dig. Slå dig. Klösa dig. Smeka dig. Smaka dig. Äta dig. Svälja dig. Bita dig. Jag vill ha dig. Din jävel. Ordens tysthet mal i mitt inre. 

-Du…vänta…, säger jag tyst, men du hör och hejdar dig. 
Min dator är fixad nu. Jag har fått tillbaka den. Tänkte…Du ville ju ha några filmer från mig. Om du fixar fram några skivor så ska jag bränna dem åt dig”. Förmodligen det löjligaste jag sagt, men ändå…. 
-Ja,just det! Fan vad schysst! Jag har några hemma så jag tar med dem på lördag. Du vet vilka filmer det var va?!?
-Jadå…” säger jag och fnissar till. Hej då…. Ha det bra…Gör inget jag skulle göra. 
Du skrattar till.

- Då är det praktiskt taget fritt fram att göra vad som helst alltså ?!? Hej då, tjejen. 
Jag ser länge på dig….när du skyndar ned för Kungsgatan. Förmodligen med tankarna på något helt annat än just mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken lyder då: barnvagnar på nätet. Det är liksom det detta inlägg ska handla om. Man kan ju fråga sig om någon alls handlar något i fysiska affärer längre (förutom dagligvaror då...). MEN efter att man blivit gravid då och konstaterat at...

Jag har alltid varit superpysslig av mig, men vilka material och vad jag har tillverkat har alltid varierat. Just för tillfället har det blivit mycket smycken, men i sommar har jag även börjat jobba så smått även med att sy väskor och gjuta betong (n...

Städning är ju något som angår alla - oavsett samhällsklass och plats i livet. Alla gör det, alla behöver det (somliga mer än andra, såklart). Jag personligen städar hellre lite, lite och ofta än mycket och sällan. Det känns så överväldigande då och ...

Alla känner ju säkert till uttrycket "att äta med ögonen", eller hur?! Det stämmer ju ur många synvinklar. Det är ju inte bara så att man vill att maten ska se vacker ut, utan omgivningen är minst lika viktig. Stämningen, miljön. Dofterna, ljuset. Ko...

Ett drömhus eller drömbostad har väl alla? Jag har ännu inte riktigt klart för mig hur inredningen (det så kallade "lösöret") skulle se ut, men jag vet att jag vill ha högt i tak. Luftiga utrymmen. Gärna lite "dold" lyx så som golvvärme i alla rum. H...