Direktlänk till inlägg 21 juli 2012
Trots lyckan över att vara hemma igen, tacksamheten över det jag har och dubbla regnbågar - så känner jag mig labil. Jag som bara för några dagar sen berättade för både kreti och pleti hur bra höjningen av dosen på Citalopram (Cipramil) fungerade på mig. Inte ens pms i den utsträckning jag brukar ha det dök upp. Men nu känner jag mig mest bara ledsen. Och trött. Använder jag mig av de färdigheter jag lärt mig i dbt:n så ser jag ju vilka sårbarheter jag har (inte sovit ordentligt på flera dygn, rest väääldigt mycket senaste tiden, var fysiskt sjuk igårkväll/natt, har varit omgiven med betydligt fler människor än vad jag är van vid, inte druckit ordentligt) så kan jag förstå varför jag mår som jag gör. Tycker bara att medicinen borde skydda mig mer... Men tydligen inte.
Jag har ialla fall gått i säng nu efter att ha duschat, tvättat håret och bäddat rent i sängen. Ikväll blir en natt utan Imovane (på läkarens inrådan) så vi får se hur det går. Ska läsa lite innan det är dags att släcka. Och för varje negativ tanke jag tänker "måste" jag tänka tre positiva.Tanken kan försätta berg och det är precis det jag ska göra. Mentala berg. Jag är i allmänhet en ganska positiv människa - även om en del inte skulle hålla med. Jag ser mig själv som en positiv realist. ;)
Nä. Läsa var det. Och 300 mg Lyrica. Mums.
Städning är ju något som angår alla - oavsett samhällsklass och plats i livet. Alla gör det, alla behöver det (somliga mer än andra, såklart). Jag personligen städar hellre lite, lite och ofta än mycket och sällan. Det känns så överväldigande då och ...
Alla känner ju säkert till uttrycket "att äta med ögonen", eller hur?! Det stämmer ju ur många synvinklar. Det är ju inte bara så att man vill att maten ska se vacker ut, utan omgivningen är minst lika viktig. Stämningen, miljön. Dofterna, ljuset. Ko...
Intresserad av ett samarbete, annonsering eller sponsring? Mejla mig och berätta utförligt om ditt förslag så svarar jag så snart som möjligt.
ienannandelavlivet@live.se