Direktlänk till inlägg 28 juli 2012
Läste ett debattinlägg i DN som fick mig att sätta morgonkaffet i vrångstrupen. Det var ett gäng från den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet som tyckte att folkhälsoministern skulle ha som hälsopolitiskt mål att minska antalet skilsmässor. Haha!
Inte helt oväntat var den stora poängen att skilsmässor är skadliga för barnen, och att vi vuxna borde hålla ihop för deras skull. Om man nu ska tro det här gänget så är skilsmässobarn klart i riskzonen för att bli rökare, outbildade, strulputtar, fattiga, olyckliga, ensamma, boskapstjuvar,hädare, tiggare och annat elände.
Hur illa barnen far vid en separation har ju diskuterats flitigt och länge. Har själv växt upp (nåja, halva livet ialla fall) med en ensamstående förälder och kommer från den generation där de ungar som levde med båda sina biologiska föräldrar i en och samma familj var den udda minoriteten. Och självklart har vi skilsmässobarn stött & blött den här frågan tusen och åter tusen gånger. Vårt svar? Visst suger det när ens föräldrar går skilda vägar, men det är fluglort i jämförelse med det helvete det innebär att leva med två människor som inte tål varandra.
Vi har också kommit fram till att hur lyckat ens liv blir som vuxen har betydligt mer att göra med hur ens föräldrar behandlade en än om de råkade bo under samma tak. En lycklig förälder är en bra förälder – och många föräldrar blir betydligt lyckligare om de får komma ur sitt usla förhållande eller leva med tex sin samkönade partner.
Men det mest intressanta med det här resonemanget är vilka signaler vi skickar till våra barn. Om två människor lever ihop mot sin vilja, vad lär vi då barnen om kärlek? Att det är bättre att förneka sina känslor och leva i en livslögn? Att man bara får en enda chans att få det rätt och funkar det inte då så kan man lika gärna skjuta sig? Eller ska vi köra på varianten som är poppis hos katolska familjer i t.ex Frankrike och Italien, där farsorna och morsorna har ständiga affärer vid sidan om för att stå ut med sina livstidsäktenskap? Får inte det ungarna att tappa tron på kärleken så vet jag inte vad.
En annan tanke som oundvikligen dök upp i skallen när jag läste det här är vad folkhälsoministern kan göra rent praktiskt för att par ska hålla ihop. 20 000:- i årlig uthållighetspremie per firad bröllopsdag? Frikort på Prozac och Valium så man står ut med ett dåligt förhållande? Införa 16 timmars arbetsdag så att man inte hinner märka att relationen inte funkar? Statligt subventionerade swingersklubbar? Fler förslag..?
Städning är ju något som angår alla - oavsett samhällsklass och plats i livet. Alla gör det, alla behöver det (somliga mer än andra, såklart). Jag personligen städar hellre lite, lite och ofta än mycket och sällan. Det känns så överväldigande då och ...
Alla känner ju säkert till uttrycket "att äta med ögonen", eller hur?! Det stämmer ju ur många synvinklar. Det är ju inte bara så att man vill att maten ska se vacker ut, utan omgivningen är minst lika viktig. Stämningen, miljön. Dofterna, ljuset. Ko...
Intresserad av ett samarbete, annonsering eller sponsring? Mejla mig och berätta utförligt om ditt förslag så svarar jag så snart som möjligt.
ienannandelavlivet@live.se