Direktlänk till inlägg 7 januari 2014
Ibland önskar jag verkligen att jag kunde skriva precis allt jag vill här på bloggen. Att jag kunde skriva utan tanke på någon som helst konsekvenser.
Men livet skulle bli olidligt om jag gjorde det.
Jag skulle förstöra de flesta av de mellanmänskliga relationerna som jag har.
Vissa tankar och åsikter vågar jag inte ens skriva i min privata superhemliga dagbok som jag håller gömd. För tänk om?
Tänk om NÅGON skulle hitta den och läsa den? Hmmmm...
Nä. Jag skriver ingenting så har jag ingenting skrivit. Men jag tänker och känner. Jag kan inte skriva ut precis allt på bloggen eftersom det definitivt skulle orsaka rabalder, trots att jag är "hemlig" på bloggen. Det finns ju trots allt folk som läser den här bloggen som vet vem jag är. (Tex. en del släktingar).
Men visst. Det är oerhört frustrerande eftersom jag ibland känner just det att jag måste få ur mig det jag tänker, konstaterar och känner.
Mycket kan jag ju säga till P (och tro mig, han är min slaskhink när det gäller mycket) men inte allt. Vissa saker får nog helt enkelt dö med mig när min tid är kommen att kila vidare.
Det var bara det jag ville ha sagt...
Städning är ju något som angår alla - oavsett samhällsklass och plats i livet. Alla gör det, alla behöver det (somliga mer än andra, såklart). Jag personligen städar hellre lite, lite och ofta än mycket och sällan. Det känns så överväldigande då och ...
Alla känner ju säkert till uttrycket "att äta med ögonen", eller hur?! Det stämmer ju ur många synvinklar. Det är ju inte bara så att man vill att maten ska se vacker ut, utan omgivningen är minst lika viktig. Stämningen, miljön. Dofterna, ljuset. Ko...
Intresserad av ett samarbete, annonsering eller sponsring? Mejla mig och berätta utförligt om ditt förslag så svarar jag så snart som möjligt.
ienannandelavlivet@live.se