Direktlänk till inlägg 7 januari 2014
Snart är det dags för säsongspremiären av Hart of Dixie och det är ju något jag sett fram emot ganska länge. Dessutom passar det perfekt att ha något kul på schemat just idag eftersom att jag egentligen mår som en röv (även om jag håller mig upptagen hela tiden och försöker att inte låtsas om det). Ingenting blir ju heller bättre av att mitt blod är riktigt dåligt för tillfället och att jag har världens menshelvete uppepå det. Tänk vad skönt att är att ha bloggen att gnälla i då och då. Det är ju ingen som blir lidande som inte väljer det, så att säga. Och ändå känns det som en bästa vän att gnälla till. Ungefär samma upplevelse kan jag få till tex ett husdjur. Det finns väl inga bättre terapeuter än dem, ur många synvinklar?
Jag har ialla fall sett till att ha ganska mycket att göra mest hela dagen och det tycks ha lyckats eftersom den lider mot sitt slut utan att jag knappt visste vad som hände. Imorgon är det slut på semestern för min del ialla fall och då har jag årets första möte på em. Har ingen lust egentligen men det är lika så bra att styra upp saker och ting. Hur ska man annars veta vart man är på väg?
Till Hart of Dixie tar jag hur som helst med mig en stor mugg Yogi-té. Det känns som en kram inifrån.
Städning är ju något som angår alla - oavsett samhällsklass och plats i livet. Alla gör det, alla behöver det (somliga mer än andra, såklart). Jag personligen städar hellre lite, lite och ofta än mycket och sällan. Det känns så överväldigande då och ...
Alla känner ju säkert till uttrycket "att äta med ögonen", eller hur?! Det stämmer ju ur många synvinklar. Det är ju inte bara så att man vill att maten ska se vacker ut, utan omgivningen är minst lika viktig. Stämningen, miljön. Dofterna, ljuset. Ko...
Intresserad av ett samarbete, annonsering eller sponsring? Mejla mig och berätta utförligt om ditt förslag så svarar jag så snart som möjligt.
ienannandelavlivet@live.se