Direktlänk till inlägg 8 januari 2014
Har precis varit ute på min vanliga powerwalk (och hämtade paketet som jag skrev om tidigare idag) och jag lyckades ta mig igenom rundan, men det var med nöd och näppe. På ren viljestyrka faktiskt. Ibland är jag glad över att vara envis som en rö' gris. Men jag mår gräsligt dåligt. Jag känner hur vansinnigt dåligt jag syresätter och det känns som om varenda rörelse skulle vara ett maraton. Det kan hända att jag repar mig snabbare om jag låter bli att träna ett par dagar, men jag vet inte... Jag vill inte behöva vara beroende av sjukhuset och jag vill INTE åka och micra blod och ligga där. Jag vill klara mig på min kost. Men jag är osäker på att jag verkligen klarar av det. Tycker att jag sköter mig relativt bra ialla fall och äter mycket kött och blodmat. Kroppen reglerar mitt sug så att jag liksom äter det jag behöver. Men nu verkar jag inte riktigt ha hunnit med eftersom jag känner hur livet bokstavligen rinner ur mig. Det enda som kanske behövs just nu är blod - intravenöst. Direkt insprutat i venerna. Suck.
Städning är ju något som angår alla - oavsett samhällsklass och plats i livet. Alla gör det, alla behöver det (somliga mer än andra, såklart). Jag personligen städar hellre lite, lite och ofta än mycket och sällan. Det känns så överväldigande då och ...
Alla känner ju säkert till uttrycket "att äta med ögonen", eller hur?! Det stämmer ju ur många synvinklar. Det är ju inte bara så att man vill att maten ska se vacker ut, utan omgivningen är minst lika viktig. Stämningen, miljön. Dofterna, ljuset. Ko...
Intresserad av ett samarbete, annonsering eller sponsring? Mejla mig och berätta utförligt om ditt förslag så svarar jag så snart som möjligt.
ienannandelavlivet@live.se