Har ni tänkt på hur lätt det var att skaffa kompisar när man var liten? Det var liksom bara att gå ut i sandlådan och sätta sig, det kommer en annan unge, "schysst spade"...och sen är man bästa kompisar. Typ. Allt blir så oerhört mycket mer komplicerat när man blir äldre. Först ska man hitta en gemensam plats att mötas första gången på, sen ska det tas hänsyn til känslor, intressen, livsituationer osv osv. Ibland kan jag önska, av många skäl faktiskt, att jag vore 5 år igen. Livet var väldigt okomplicerat då. Allt handlade bara om vad man skulle få till middag, vad som låg i godispåsen på lördagar, om lilla Stina satt ute i sandlådan och väntade när man själv gick ut...
Annie
24 februari 2014 15:06
Ja så är det. Det var lättare när man var liten med det, som så mycket annat. Jag som flyttat till ny stad i vuxen ålder vet en del om det med att hitta vänner ...
Det var svårt i början,men nu har jag så fina vänner i "nya" staden.
Har träffat en av dem idag. Vänner är enormt viktigt för mig! ;-)
http://Lifebyannie.bloggplatsen.se
softkitty
24 februari 2014 18:12
Jag har en massa bekanta...men väldigt få, nära vänner. Jag behöver inte en massa nära vänner heller men nån till skulle inte göra något. Och att veta hur man ska gå till väga om helt plötsligt andan faller på efter en ny vän... Vad gör man?! Hur gjorde du?
Stamp-E
24 februari 2014 15:12
mmmm det är ju så katten... saknar det där "ska vi leka" eller "ska vi va"... visst, man kan ha social kompetens och snacka o så där, men det blir liksom aldrig lika "rent" som när man var barn... och dessutom så är det ju svårare när det är av annat kön när man är vuxen... det är bara så...
http://stamp-e.bloggplatsen.se
softkitty
24 februari 2014 18:10
Ja, det är svårt att veta hur man ska börja. Lite lättare har det dock blivit genom nätet. Där kan man ju lätt småprata bara och inom en ganska snar framtid så märker man ju vad och hur mycket mannhar gemensamt. Sen kan man ta det från där och framåt. Det är väl egentligen det enda jag kommit fram till i detta ämne.
t
24 februari 2014 19:08
Tycker kanske vi ska göra det så förbannat omständligt när vi är vuxna, och med det sagt menar jag inte att jag är särskilt mycket bättre själv. Men generellt sett tror jag vi gör det besvärligt. Men som softkitty nämner så är det ju lite enklare idag genom nätet, i alla fall i den meningen att man kan skaffa sig gott om ytliga bekantskaper men från att gå till en schysst prick man snackar med på nätet till att verkligen bli kompisar, är en helt annan femma. Tycker ändå det var ett intressant ämne att dra upp, det fick gamla hjärnkontoret att börja spinna igång lite lagom på måndagskvällen;P
Annie
25 februari 2014 11:48
Förstår vad du menar. Jag har också ganska många bekanta, och nära vänner är några stycken. Jag behöver inte heller många nära, har några som är nära vänner :-)
Ja hur gör man .. bra fråga. Att det ska vara mer krångligt när man är vuxen ...
Jag bytte jobb och genom jobbet träffade jag nya vänner. En av dem bästa( tjejen jag träffade igår ..) träffade jag på en personalfest( vi jobbar på olika arbetsplatser .., men samma företag). Vi började prata och sen hittade hon mig på fb och på den vägen startade den vänskapen ;-)
http://Lifebyannie.bloggplatsen.se
softkitty
25 februari 2014 14:17
Det kan väl kanske vara en nackdel då när man jobbar "för sig själv"...även om jag tycker att fördelarna överväger nackdelarna. ;)
softkitty
25 februari 2014 16:27
Jag skriver...och redigerar bilder. Fotar. Sen kommer det lite jobb i och med bloggen också. Så var sak för sig blir det inte så mycket men allt tillsammans gör att det funkar fint. Men som sagt, det är ganska ensamt. (Vilket större delen av tiden inte är något problem alls).