I natten passerar världen sakta 
utan att låtsas om sina problem
Gatorna utger sig för att sova men jag
vet att de sneglar på mig när jag inte ser

Jag har överlevt ännu en svensk sommar
Nu kommer det bli mörkare igen

I rondellen finner jag ensamheten 
flytande i ett hav av grön absinth
Jag glider in i en lyktstolpe
och loskar på ett nymålat staket

Någonstans i dimmorna förundras
jag över hur ljus denna sensommarnatt är
Eller har morgonen kommit?

Jag viker av från trottoaren in i skogen
Ljudet av mina steg mot stigen 
når aldrig mitt medvetande

Även om natten gör mig ännu mer förkyld
och att skogen är kall
låter jag dem smälta samman omkring mig 
och somnar mot ett träd

Bland ormbunkarna rörs mitt sinne
av tankar som jag inte minns

Någon gång när nästa natt tar vid tvingar 
jag min kropp att vakna
Det börjar mörkna igen och jag är snart hemma

Nu får det bli en varm dusch

Jag har ju redan förlorat paradiset

...och nu pratar jag inte om en cykelklocka som det ska plingas i, utan om just en - ringklocka! Eller en klockring, om man nu hellre vill kalla den det. Jag föll direkt för hur oerhört snygg och välgjord den verkar vara och med tanke på att dagens klockor antingen är super-hitech eller mer gjorda för att vara som smycken så tycker jag att den här ringklockan kvalificerar sig till båda kategorierna.

Jag har aldrig ägt en riktig klocka men känner att jag absolut vill göra ett undantag nu. Är ni också sugna på klockan så kan ni förbeställa den här. :)

Det är begåvade Gusztav Szikszai som gjort den här fina ringen, förövrigt!

Närå. Jag bara skojade. Men däremot var jag väldigt nära att få heta Sarah en gång i tiden. Varför jag fick det namn jag fick istället är jag inte helt säker på men det har väl något att göra med min släkt. Tycker dock att jag kunde fått ett till namn. Mina barn har fyra förnamn. Kungligt ska det vara. Haha! ;)

Jag har ialla fall precis kommit in från min pw och jag råkade köpa den här coke:en på väg hem och då blev det av en slump just mitt nästan-namn. Den stärkte bra eftersom jag känner mig så jäääävla ur form. Känns som om jag ska dö vid minsta lilla ansträngning. Gillar det inte alls. Men jag jobbar på det och nu ska jag inte anstränga mig alltför mycket resten av dagen - bortsett från att jag ska styrketräna med min bröddeg snart. Ibland är det nog lite bra att jag inte har en bakmaskin/köksassistent ialla fall. Bra för bonnamusklerna.

Poesins vindar blåser åter
vissa poeter hör jag gråter
känslor lägges nu på hög
för det var tankar som ej dög

nu ska du texten konstruera
och den själv du censurera 
för dina chanser de är få
de är bara fem må du förstå

så lägg nu inte ut något förhastat 
något som du hellre borde kastat
så locket på låt grytan koka
ring din psykolog och tider boka

min tolkningen av läget som nu råder
är att guldet nu har sinat i en åder
men att poesin här ändå kommer flöda
trots att våra största poeter redan är döda

Gillar man lite annorlunda möbler, kul lösningar och trä (vet att det är en del som har svårt för "trä-färgat" när det kommer till inredning) så gissar jag att det här bordet kan vara något för er. Jag gillar det mest för att det var annorlunda och smart, men träfärgat är jag inget jättefan av även om jag faktiskt har några saker i just den färgen.

Mig veterligen är detta bara en prototyp och finns inte på marknaden än men förhoppningsvis är det bara en tidsfråga. Det känns som något som Ikea skulle kunna ta hem. De är ju mycket för compact living, bland annat. Naoki Hirakoso och Takamitsu Kitahara som gjort det här bordet försöker sälja in det med att man kan gömma tex viktiga dokument och pengar i bordet och att det skulle vara smart, men det köper jag inte riktigt. Tyvärr syns det ju lång väg precis vart facken är. Haha! Men annat så som tidningar, kontroller, böcker osv...det känns helt logiskt.

Vad tycker ni om bordet?

Så här på söndagseftermiddagen så gör jag något så ovanligt som att återuppta en gammal bekantskap - Matteus. Det var jättelängesen jag drack det här vinet så det kändes som ett ytterst bra idé. Smakade Morbergs rosé hos pappa förra helgen och jag tror jag fick lite mersmak. Rosé passar väldigt bra som "prat-vin". Nu ska jag i och för sig äta kycklingpaj till middagen men det skär sig nog inte ändå. Om jag känner mig själv rätt så lär det nog dröja till semestern i sommar innan jag dricker vin igen så det gäller att passa på när infallet kommer.