Gissa hur förvånad jag är över att redan ha tre ENORMA myggbett?! Tyckte de var rekordtidiga i fjol (i början på maj) men i år slås det rekordet med råge. Inget att vara så överdrivet munter över kanske med tanke på hur allergisk jag är mot mygg. Mitt i sommaren går myggbetten att hantera men de första gör mig otroligt dålig. Jag har ett på vänstra foten = hela foten svullnar upp, ett på ryggen = 25% av ryggen är svullen och ett på högra ankeln = hela ankeln och underbenet är svullet. Till detta kommer feber, klåda och illamående. Jag vet inte riktigt vad det går att göra åt detta...annat än att kanske ta en vanlig allergitablett? Funkar det tro? Just nu baddar jag bara med Salubrin och har tagit en Ipren. Trodde jag skulle slippa jaga mygg på några veckor ja', men ack vad jag bedrog mig. Fy fan!

Har någon av er samma "allergi" som jag? Vad gör ni åt det?

Det kanske kan vara lite svårt att förstå, men jag överlevde hemresan igår...även om jag inte uppdaterade bloggen något mer. Jag lovar. Dessutom gick resan över förväntan. Var först helt säker på att antingen fjällmänniskorna (ni vet, stugbytardagar i fjällen på söndagar, och gårdagen kanske räknas som en söndag eftersom den var röd) eller bara påskfirare som skulle hem skulle blockera vägen genom hela sverige, men så blev det inte. Det var riktigt lugnt och väglaget var perfekt. Så det kunde inte bli bättre. Eller ja, under rådande omständigheter då, kan jag ju tillägga. Det är aldrig kul att sitta i en bil i timtal.

Men nu är jag alltså tillbaka och sitter och sörplar morgonkaffe och försöker strukturera upp dagen. Behöver väl knappast säga att jag redan längtar tillbaka? Det är galet tyst här och varenda tanke och känsla inombords skriker. Det hjälper att ha saker för händerna då, men vad? Träning är givet. Kanske lite städning också. Sjukt hur dammigt det kan bli hemma utan att någon ens vistas där...

Vad ska ni göra efter påskledigheten då, kära läsare? Eller har ni kanske precis fått påsklov?

Utan lov ska jag stanna

bryta frusen is

dricka livet otörstigt

och forsätta på något vis

Pröva bergets lutning

gå bak och fram

möta mörka tankar

ensam.

Höja tankar högre

än de någonsin flugit förr

söka friska vindar

och släppa in dem genom min dörr.

Följa livets strömning

dit jag började förut

dricka friska vatten

och kärlek utan slut.

...så kan du ju jämföra dig med dessa sorgliga ursäkter till föräldrar. ;)

Bilderna och idéen till inlägget kommer från David Sundins blogg på tidningen Café. Ni hittar hans blogg/inlägg här. :)

Vill inte alls sätta mig i bilen och åka genom hela sverige en sån fin, varm dag som denna. Det har visserligen varit ganska okej väder hela tiden jag varit här, förutom en dag, men så här varmt och förhållandevis lite moln har det inte varit på hela den dryga veckan. Så typiskt. Sen vill jag ju absolut inte åka av en massa andra skäl heller. Jag vill vara med vännerna här. Så enkelt är det. Och jag vill bo här i huset - inte i min lägenhet i öst. Jag vill ha den friheten jag känner att jag har här men inte där. Men jag har ju just nu i livet inget annat val.

Så nu ska jag slänga i mig min frukost och sen dra. Hoppas påsktrafiken håller sig i schack. Ska inte sticka under stol med att jag är lite nervös. Väglaget är bra men Kelloggsfolket lär vara överrepresenterade.

Såhär sista kvällen på ett av mina favoritställen på jorden (Värmland, alltså) så har jag kilat upp till A och dricker lite kvällskaffe, ligger i soffan, kikar på tv och pratar lite. Imorgon bitti bär det av hemåt igen och det vill jag inte men...ändå. Kommer att sakna hela den värmländska naturen så oerhört mycket. Och en del personer mer än andra. Jag är visserligen tillbaka om drygt en månad igen men...den gången blir inte riktigt likadan som de senaste gångerna. Men...äh. Det är för komplicerat för att ens börja skriva om. Ialla fall nu. Jag ser ialla fall otroligt mycket fram emot att få komma tillbaka.

Nu ska jag hur som helst sörpla i mig mitt Nescafé. :)