Tänk att JAG kunde bli det? Ja, starstruck, alltså... Det trodde jag aldrig. Men det blev jag. Lite. Amy Bruni från Ghost Hunters tweetade till mig och jag tappade i princip hakan. Me so happy! :)

Jag hade gjort upp en bra plan för mitt bloggande idag, men inser att merparten av blogginläggsidéerna (imponerande ord) får vänta till en annan dag. Nä, istället så har jag duschat, småstädat, varit grinig på en annonsör som inte sköter sig som avtalat, druckit té och snart väntar Det Okända och sen den spännande serien Sleepy Hollow. Såg första avsnittet av serien Once upon a time - in Wonderland igår också. Skriver om den imorgon. :)

Vad har ni gjort ikväll då?

Har precis kommit in från pw/shoppingrunda (perfekt styrketräning på samma gång att göra curls med några liter mjölk) och nu känns det verkligen att det är vår. På riktigt. I luften. Jag är visserligen säker på att det kommer att komma något mer snöblandat regn eller liknande innan sommaren men det är inget som någonsin kommer att ligga kvar mer än någon timme. Det gör mig lite munter ändå, måste jag ju säga. Det är så mycket annat som är jobbigt inombords men det går bättre och bättre att förtränga skiten. Förpassa det långt bak i känsloregistret - tills känslorna kommer att blossa upp ännu en gång och jag börjar om från schratch igen. Fördelen med att allt upprepar sig, om och om igen, är att man vänjer sig på något vis och man lär sig att man kan leva med dessa plågor. Man överlever om man hittar strategier för att andas.

Det känns som att jag skulle kunna skriva hur långt som helst om detta, men det ska jag inte. Mest för att det är väldigt komplicerat att skriva mer ingående vad det handlar om - utan att säga vad det handlar om. Jag hoppas att jag kan få prata ut med min vän som nu är tillbaka i sverige efter en tid i Nya Zeeland. Kan knappt vänta. Jag vill få ur allting ur systemet...samtidigt som att jag är livrädd att verkligen sätta verbala ord på skiten. Det kommer att bli ännu mer verkligt då. Men hon är så vitt jag kan se det mitt enda hopp till att kunna få NÅGON feedback på skiten jag sitter i. Dessutom är hon ingen främling för de kaos jag ofta hamnat i i livet...

Men för att fortsätta den munterhet jag känner över våren så platsar några små våriga bilder, tycker ni inte? :)

Jag gissar att de flesta damer är rädda för spindlar och/eller andra kryp - vilket evoultionsmässigt inte är konstigt. Vi har helt enkelt varit tvungna att utveckla en skräck för tex spindlar för att alls överleva. Men i dagens moderna samhälle fyller en fobisk skräck ingen funktion. Jag kan själv erkänna att jag har en vansinnig skräck för nattfjärilar, som inte vet några gränser. Jag skulle nästan hellre drabbas av pesten än att få ett gäng såna på mig. Jag gillar inte insekter överhuvudtaget men en sån skräck jag känner för dessa flygfän är förärat bara dem.

Spindlar är jag däremot inte speciellt rädd för alls och tycker att de är ganska spännande. Det tycker också fotografen Jimmy Kong som här tagit på makroobjektivet och begett sig ut för att fota spindlar i närbild. När man ser dessa konstverk så kan man bara INTE hata dem längre! De ser ut som levande mästerverk ju. Så vackra och så färgglada! Vad tycker ni om bilderna? ;)

Eller ja, inte mornar i vanliga människors ögon, men mornar som börjar då de börjar på mitt dygn sett. Det betyder typ...runt 10 och framåt. Egentligen är det alltid jobbigt att vakna men när hjärnan klarnat så pass att man börjar tänka lite klarare så kan man konstatera att det inom några få minuter är dags för KAFFE! :)

Livet  passerar så stilla, så tyst. Du märktes aldrig, du syndes aldrig, ingen såg eller hörde dig. Din mörka hemlighet var djupt bevarad.

Dina händer röda av allt blod, varsamt sköljde du dem sakta under kranens vattendroppar.

På din bakgård går livet i slowmotion. Röda rosor som vuxit vilt, gräset som sträcker sig efter regnet. Vildkatterna som tagit över, söta men smutsiga,  väser och reser ragg, som för att vakta.

Innanför dina väggar, ditt liv låg i fåtöljen, flimrande tv-skärm dygnet runt. Fuktiga rum, farliga rum, skriken som stannat kvar, dröjt sig kvar som ett eko långt borta.

På omvägar hörde jag, skräcken berättas, hur hon trots allt, kom loss, ur dina klor till fingrar. Men hennes ögon, de lever eget liv. Ständigt med ögon kastade över axeln,  väntandes på bett i nacken.

Sitter med mitt vanliga Yogi-té (självklart smaken Sweet Chili) och tittar på Det Okända med hemska Jörgen Gustavsson. Får så dåliga vibes av den karln alltså... Tur att programmet i övrigt är så kul.

Förutom detta så har hela söndagen mest varit som en...vanlig söndag. "Vanlig söndag" i min värld betyder som ni vet en massa jobb. Kolla deadlines, planera kommande vecka och en massa hushållsgöromål som disk, tvätt, sängklädesbytning, matlagning osv. Egentligen är det inte roligt för fem öre men dels är det ju sååå skönt när det är gjort och dels så är jag tacksam över att vara upptagen med mitt, så att säga. Blir jag bara sittandes så kommer de där tankarna och känslorna som jag så hemskt, hemskt gärna vill hålla borta och inte låtsas om. De där känslorna jag inte borde ha. :(

Ska kika på Da Vinci's demons sen ialla fall och sen blir det Criminal minds. Också typiskt för en söndag. Helt okej. Imorgon är det bara nya tag och ännu en vecka att ta sig an. Skönt att jag har psykologen på tisdag ialla fall.

Vad har ni gjort idag då, kära läsare?