Inte ett knyst, det är bara tyst

inte ett ljud, bara hud

med naglar som gräver, kött som kräver

man kvävs, skriker så tystnaden hävs

Du vill att jag ska sätta ord på ångest

fingrarna rycker, bröstkorgen trycker

inrullad kropp, ett andningsstopp

ljud försvinner, ögonlocken brinner

nära en gräns, där allt är avtrubbat men känns

Känner du igen känslan

irisarna dansar, under stängda ögonfransar

det känns som man blöder, när cellerna glöder

kroppen i kramp, en långsam kamp

i en spasm, som liknar ondsint orgasm

Det är en fin linje mellan att älska

Och att ha ångest

bara små gråa gränser

emellan

Jag har äntligen återupptagit spelandet av Hay Day... Har nästan glömt bort hur man gör, men det är väl som att cykla typ. Senast jag spelade det var nån gång precis innan jul och innan dess i början av Oktober. Men kul är det och jag ska se till att få lite rutin på det nu. Vet ju hur skoj det är bara jag kommer in i det. :)

Spelar någon av mina läsare Hay Day?

Med detta fantastiska plagg så garanterar du att du får står ifred även i rusningstrafik då det är hur mycket folk som helst på bussen, tåget, tunnelbanan eller kanske i hissar. Gräsligt ful men den funkar säkert. Blev faktiskt väldigt intresserad eftersom att jag är en sån som verkligen avskyr kroppskontakt om jag själv inte godkänt den.

Det är den påhittga designern Siew Ming Cheng som gjort den. Hatten av till henne!

Precis som sig bör började dagen ungefär just nu, för några minuter sen. Egentligen är jag för trött för att blogga. Ser knappt vad jag skriver och känner mig ännu lite som en zombie. Men det är okej. Kaffet är ju på väg ner i strupen och jag är sovit ganska okej i ren sömnkvantitet. Däremot hade jag ju helt vansinniga mardrömmar igen.

Kommer ni ihåg när jag nyligen skrev om hur min sömn brukade se ut? Det finns olika typer av mardrömmar också. Eller drömmar. (Man kan nog kalla det lite vad man vill. Personligen kallar jag mardrömmar det som dyker upp på natten, och drömmar det jag har under dagen i vaket tillstånd). Det finns de få gånger, inte mer än ett par-tre gånger i månaden, då jag drömmer något riktigt härligt. Annars så finns det tre typer av mardrömmar som stör mig.

1. PTSD-drömmarna, som jag kallar det. Det är då jag återupplever varenda sekund av de traumatiska händelser som inträffat i mitt liv. Det känns ungefär som att bli utsatt för allt om och om igen. Det finns ingen "drömvärldsförvanskning" av det hela utan jag måste gå igenom allt på nytt.

2. Demonerna. De brukar oftast dyka upp 2-3 gånger per vecka och kanske ännu mer i stunder av stress och ångest. De kommer i den typen av drömmar som kallas för klardrömmar eller lucid dreaming. Som ni förstår av namnet så är de inte trevligt att träffa på dem. De hänger runt min säng (eftersom det är dit jag är bunden för det mesta), sliter i mig, låter, säger konstiga saker på ett språk som låter....väldigt gammalt, river sönder mig kastar mig ur sängen, kastar mig i väggarna osv. Samtidigt som de kallar mig och anklagar mig för de absolut värsta saker man bara kan kalla någon. Detta för att bryta ner mig såklart. Det här som sker här är helt fruktansvärt eftersom det känns lika verkligt som när jag sitter och skriver detta...eller som när ni läser dessa ord. Det är HELT verkligt i min värld. Det är så verkligt så att jag faktiskt ofta vaknar blodig och med rivsår över hela kroppen. (Detta är naturligtvis något jag orsakat själv). Efter flera, flera år har jag däremot börjat kunna stiga upp ur sängen och gå ut i vardagsrummet där jag funnit en allierad. Eller en neutral, skulle jag kanske vilja kalla det. Det är en utav dessa demoner som hängt runt min säng under årtionden som alltid varit tyst och stått stilla. Han har jag nu funnit i vardagsrummet och jag har kunnat tala med honom. Utan honom hade jag aldrig kunnat acceptera det otyg som hälsar på mig nattligen. Jag avskyr dem fortfarande men jag har accepterat dem och är nu inte lika rädd som jag har varit.

Förövrigt så kan jag nog skriva en hela roman av det jag fått se, höra och veta under mina klardrömmar.

3. Den sista sortens mardröm, som jag hade i natt, är nog det som kan kategoriseras som en "vanlig" mardröm. Allt är jobbigt och förvridet och stämmer inte alls med omvärlden. Detta är vad jag föredrar. Av tre onda ting vill jag ha det mest overkliga eftersom det aldrig sätter spår i mig. Inatt handlade mest om förändring. Allt förändrades konstant och inget var vad det såg ut att vara. Med tanke på hur känslig för förändring jag är i "vanliga" livet så var det kanske inte så konstigt att mina akilles häl blev en mardröm.

Detta var ju en munter början på dagen...or not so much. Men det är så skönt att skriva av sig allting. Det blir lättare att ha att göra med sen. Framför allt de där klardrömmarna. Vilket påminner mig om att jag faktiskt skulle rita de där varelserna. Blev ombedd att göra det av min psykolog så att hon också får se. Skulle jag få för mig att verkligen göra det så kanske jag lägger ut eländet på bloggen också...

Baka, planera vad att baka, titta...på tv, skogen, sjön.

Visserligen är dagen lite grå idag men den blir ju genast mycket bättre när man får lite (läs mycket) kaffe i sig. Funderade på om jag till och med skulle sätta på en film...något jag i princip aldrig gör. Visserligen så är det filmen Flygplan jag avser att titta på - pga barnen...men det kanske gills som att jag sett en film ialla fall, eller vad tycker ni? :)

Efter filmen så gissar jag att söndagen fortsätter precis så som den brukar. Städning, matlagning, tvättning av kläder och sängkläder och powerwalking. Vad ska ni göra idag då, kära läsare?

Som ni bloggläsare säkert vet vid det här laget så är jag inte en av de mest offentliga bloggarna av väldigt många skäl. Däremot så skulle säkert ni läsare, eller en del av er ialla fall, uppskatta att kunna kontakt mig på fler sätt än ett (eftersom ni inte Instagram och Facebook är ett alternativ pga att de är väldigt privata). Jag har nämligen skaffat KiK. Så nu kan ni faktiskt "smsa" mig utan att ha mitt mobilnr. Bra va? Mitt KiK-namn är qattla så känn er inte blyga. Jag svarar så snart jag kan. :)