Att jag alltid sover väldigt, väldigt dåligt vet nog de flesta som känner mig (och följer min blogg) vid det här laget, men det finns grader i helvetet. Vissa dygn är jag helt sömnlös. Som värst i 76 timmar. Andra dygn ligger jag i en dvala. Det är då jag tenderar att klardrömma - något jag är fruktansvärt rädd för eftersom att jag upplever verkligheten som något som är totalt utom min kontroll och för att samma demoner alltid dyker upp. En viss skillnad har jag däremot noterat och även om jag inte ännu kan bemästra dem så har jag fått hjälp att orka mig igenom  dessa "möten" med demonerna.

Andra nätter kan se ut som så att jag ligger vaken i 4-5 timmar i sängen och sen ändå hinner somna ifrån kanske 2-3 timmar. Oftast då med mardrömmar influerade av min PTSD, men jag sover. Den sista varianten är att jag somnar relativt snabbt (snabbt = på mindre än 2 timmar) och sover 10-15 minuter i stöten för att sen vakna och vara vaken i ca 10-15 minuter och så håller det på hela natten.

Det är alltså, som ni märker, inte sömnen som är problemet i sig. Det är bara ett symptom på sååå mycket mer. En del har ju sömnproblem och deras problem är tex insomningen. Min sömnstörning har inget direkt mönster och man kan aldrig veta hur kommande natt kommer att se ut. Det går inte att behandla. Det är annat inom mig som måste behandlas. Jag har ju melatonin som jag äter och därtill mediciner för både insomning, sovande och även antipsykotisk medicin (som jag inte tar och aldrig har tagit pga de biverkningar som jag läst mig till) för att EVENTUELLT mildra mina klardrömmar. Det är beklagligt på sätt och vis eftersom som jag sa: sömnen är inte problemet. Det är allt annat inom mig. Det är därför inga mediciner fungerar. Det som bor inom mig är starkare än så.

Men eftersom den vanliga vården inte vet hur man ska få bukt med mig så har de kastat in det tunga artilleriet i form av en miljard mediciner för att "mota olle i grind" vad det gäller sömnen. Så idiotiskt. Melatoninet vet jag att det ska jag ta och det är helt ofarligt eftersom det är ett kroppseget hormon och jag har ingen egen produktion, men alla andra mediciner?! Fuck off!!!

Det enda sättet att komma vidare är att behandla allt utanför sömnen. Strunta i den. Inte fokusera på den. Den är själen jag ska jobba med. Hela den och alla energiblockeringar som hindrar det naturliga flödet och som genom det skapat "bumps" här och där i kroppen som leder till tex PTSD. Jag måste tänka om och jag har varit på väg ett tag nu, men inatt fick jag till mig mer nödvändig information och jag är allt mer övertygad nu.

Världens sämsta väder susar förbi utanför fönstret... Vill bara vara hemma nu för det här är alltför sorgligt. En liten tröst i eländet är att jag strax ska köpa kaffe.

Idag är det hemresa som vanligt (ja, jag tycker att det är "som vanligt" eftersom att det av någon outgrundlig anledning alltid känns som om jag oftare åker härifrån än hit) och jag vill inte alls. Det är ju här jag hör hemma. Däremot så vill jag bo i vårt hus och inte hos A. Det är slitsamt. Inte för någon natt men flera nätter är för jobbigt för mig. Men det är så det är precis nu under vintern eftersom vårt hus är avstängt nu under vintern. Det är ju egentligen en helt vanlig villa men vi bestämde att det var lika bra att stänga av det vintertid med tanke på all el/värme som går och hur in i helvete dyrt det blir....för ingen nytta alls. De tusenlapparna kan man göra roligare saker för liksom.

Ialla fall. Jag ska äta en snabb brunch (det liknar brunch men tidsmässigt kvalificerar den nog sig in till frukost) och sen kasta ner det sista i resväskorna och pipa mot öst igen. Lika bra att ta itu med det hela. Har hört att det ska vara jävligt dålig sikt. Är alltid lika orolig att åka långt vintertid.

Skönt att jag reser flott ändå! ;)

Hittade den här något udda utstyrseln på eBay som är tänkt som ett både bokstavligt och bildligt skydd för ditt marsvin. På sätt och vis kan jag ju tycka att den är fantastiskt gjord och imponerande på så vis, och sen så går en del av kostnaden den säljs för direkt till Metropolitan Guinea Pig Rescue i Virginia, och det är ju något väldigt positivt såklart. Däremot har jag alltid känt mig lite avigt inställd till utklädda djur och när det handlar om så oerhört små djur som marsvin så känns det som att man nästan borde bryta benen på dem när man ska vränga på dem en rustning av denna kaliber - och till vilken nytta? Jag skulle inte köpt den utan hellre bara donerat pengarna direkt till hjälporganisationen. 

Hur tänker ni?

Mamma
jag har sett dig dansa längs tydliga klyftor medans allt som en bländning reflekteras och förändras i regnet,

Mamma
under sommaren är himlen så förvirrande dess stora vita får mitt blå att verka större men,

Mamma
med dig verkar havets stora azurblå tryggare nästan som en damm,

Mamma 
Detta stora allting, tusentals fåglar och rostiga hus men

Mamma 
du har gjort mig trygg för 

Mamma
när jag ser dig dansa längst tydliga klyftor då har du lärt mig,

Mamma
jag kommer också kunna dansa som dig, lika vilt,

Mamma...
Tack för att du lärt mig dansa...

Upp mer än lovligt tidigt idag med (fast annars brukar det aldrig vara så viktigt som nu). Jag ska ju på föreläsningar hela dagen. Ytterst viktigt och dessutom såååå roligt. Har längtat sen sensommaren ju. Förutom föreläsningarna så är det ju en stor utställning som också ska bli vansinnigt fint att se. Bildern från Finland, Norge och Ungern tydligen. Trodde nästan att det skulle bli några storslagna naturbilder från Sverige också, men tydligen inte. (Eller inte vad jag kunnat läsa någonstans ialla fall).

Så för tillfället sitter jag och stressdricker kaffe och ska försöka hinna trycka i mig nåt litet innna jag måste iväg till Arvika. Vet inte hur det blir med bloggandet idag egentligen, men det får bli som det blir. Jag kommer att föra anteckningar under föreläsningarna så jag kan ju fota dem sen...eller nåt. (Säkert suuuuuperintressant för alla som inte var där). :)

Nu har jag varit iväg på mitt favorit-café och lunchat med min söta lilla vän. Två härliga upplevelser i en alltså. Sååå sinnessjukt goda smörgåsar (helt hembakta) och kaffet är överjordiskt gott...till priset av nästan noll och ingenting. Men jag gissar att de kan hålla såna priser och klass eftersom caféet går otroligt bra. De förlorar inte ett smack på det. :)

Nu känns det nästan som att jag kan dö lycklig.