Jag bär en publik inom mig
som ger mig bedömning på allt jag gör
kanske skyller jag ifrån mig
på tron för konspiration
kanske kommer allting här inifrån

likt ett samvetskval av förruttnade imitationer
söker sig en gammal vän mig nära
hon som vet var all ångest bor
som kan restriktera mitt ansikte
och med ögonfallna spår
få mig rakt ner i diket

jag bär en publik inom mig
som prisar min chargong på röda mattan
som bugar och sliter tag i mitt bakhuvud
och med menande blickar dämpar min prakt
som gör mig minst en decimeter kortare

så med släpande byxben i alltför stora skor
snubblar jag ut bland den riktiga världen
den som verkligen har någonting att säga till om
och jag går förlorad förbi folkmassorna
de som var här för att hylla mig
inser nu sitt misstag
och kastar frukt efter mitt hår
som krymper mig än mindre
där tröjärmar blir för långa 
och slutar i tvångströjors motiv

jag borde vara van att min stora dag 
förvandlas till motsatsen
jag borde veta bättre än att hoppas
men varje gång jag lyckas bli cynikern själv
vänds allt upp och ner och timglaset börjar om

för om man förväntar sig att kräla i gyttjan 
så fungerar asfaltsbrända fotsulor likt bevis
för en bra dag
men är man redan längst där nere 
är allt man kan nå bara upp
om man inte väljer att stanna kvar

så vad som i smutsen innebär hopp
förvandlas lätt till fällda ben på riktigt liv
men jag har för längesedan insett mitt utanförskap 
att skalan av normalitet inte gäller mig
ändå gör det ont när jag närmar mig

så jag önskar mig kunskapen att stanna 
på en plats i taget
då ständigt pendlande gör mig illamående 
att skifta mellan skam och hopp 
driver mig till vansinne

så säg mig, hur accepterar man sig med ett öde 
utan att också ta sig högre
hur förlikar man sig med ett liv
där allt man kan, är att sjunka i grad
utan att förgås av misstänksamma beteenden
som i sig försjunker varje offer 
dit ner i avgrunden på oss själva

för hur jag än går till väga 
springer genvägar mig förbi
att det som för andra verkar rätt
alltid tycks bli fel plats för mig där i

Kaffe smakar allra bäst med mjölk. Och kaffet ska helst vara Zoega Forza. Det är hemma här som jag får det precis som jag vill ha det, och att "få det som jag vill ha det" på morgonen är essentiellt för hur resten av dagen kommer att bli. En bra start lägger grunden för hela dygnet, är min åsikt.

Och detta dygn (eller resten av dagen i alla fall) kommer att bestå av kroppkakestekning, träning, städning, tvättning och diskning. Sen får vi se om jag ska åka med kidsen till deras pappa eller ej, men dit ska de idag ialla fall...trist nog. Min äldste son stannar till imorgon kväll däremot. Det känns alltså en en vanlig söndag bland alla andra söndagar som gått sina varv i tidevarvet. Den enda variationen skulle möjligtvis kunna vara att det är Trettondagsafton idag också då. Firar ni denna juldag på något speciellt sätt?

Efter en väldigt sen och mörk och blöt powerwalk nu ikväll så har jag diskat och sitter nu och dricker en massa Yogi-té innan det är dags för duschen. Téet är ju inte bara vansinnigt gott och välgörande utan just Yogi-téet innehåller alltid underbara små texter som alltid får en att tänka till en gång extra vid varje kopp. Jag blir alltid varm till både kropp och själ av just de här téerna. :)

En favoritsmak just nu är Sweet Chili...

Det sägs ibland att ett hem inte är något annat än ett hus så länge det inte finns en katt i det. Det är katten som gör hemmet, så att säga. I mångt och mycket kan jag väl hålla med om det i egenskap av kattälskare (men jag har ingen katt själv just nu och älskar trots detta mitt hem...) och designstudion Unfold har verkligen tagit fasta på det uttrycket och gjort katten till en del av inredningen. Här ser ni en av deras senaste skapelser - en kattsoffa!

Jag älskar den, samtidigt som jag aldrig skulle vilja eller kunna ha den i mitt vardagsrum. Men idén är rolig och jag skulle mer än gärna ta en liten tupplur mot kattens mage! :)

Vaknade bara för ungefär 45 minuter sen så jag har inte riktigt hunnit reflektera över dagen än, annat än att jag hade turen att sova relativt bra vilket bådar gott. Jag somnade nog inte förren vid tre ungefär men att bara vakna till några få gånger under natten och inte sett skymten av varesig mardrömmar eller klardrömmar bådar gott. Jag tror att jag orkar prestera tillfredställande på min pw-runda idag (som jag läääängtat efter då jag har varit borta, även om jag nu tränat därborta i väst också).

För tillfället dricker jag bara mitt vanliga kaffe men strax blir det förmodligen att packa upp det sista och sen bege mig ut i regnet och leran - kanske med ett stort gäng hår. Kan vara så att fåglarna föredrar djurhår men av erfarenhet vet jag att lite större fåglar är väldigt förtjusta i mitt barr. Och det ska vara "avborstat" hår. Inte typ...avklippt (så att det bara är lösa små hårstrån som blåser runt). Fluffiga hårbollar i olika storlekar är bäst. Så innan ni slänger ert avborstade hår så kan ni ju överväga att donera det till bättre behövande. ;)