Nä, jag har inget specifikt att förtälja för tillfället - annat än att jag möjligtvis lyckats med det jag försöker göra varje dag: att göra något jag aldrig gjort förut! Dels lite för att utmana mig själv som den vanemänniska jag är, samt att göra livet lite spännande. Det behöver inte vara något märkvärdigt men det ska vara nytt. Jag lovar att det berikar livet och det kan kosta väldigt lite. :) Jag har ialla fall tvättat bilen med A's högtryckstvätt och det var första gången. Tyckte faktiskt att det var riktigt roligt. Hehe! Så det var dagens tips från coachen (dvs. mig själv). :)

Det finns verkligen inget härligare än en stor, nyttig frukost och en massa, massa kaffe! Jag skulle lätt kunna leva på frukost dygnet runt (även om det då per definition inte vore frukost hela tiden). Det är helt galet att det finns folk som frivilligt hoppar över den! Fast visst... Jag gillar icke att äta frukost det första jag gör på morgonen (MÅSTE börja dagen med två muggar kaffe först...SEN frulle) heller. Men hoppa över den och gå rätt på lagad lunch skulle jag aldrig klara av. :)

Jag har en klump i min mage
Han heter Ångest Svensson,
är 10 minuter gammal
och kommer ifrån tjafs-med-försäkringskassan

Ångest Svensson brukar dyka upp 
när man som minst anar det
Jag brukar bjuda på starkt gevalia
vara så klassiskt tillmötesgående jag kan 
för att undvika en onödig förökning av Ångest Svensson
Vilket skulle kunna vara ett sammanbrott
som i sin tur skulle kunna leda till
att någonting går sönder
någonting som jag exempelvis ärvt från mormors 
mormors mormors mor
Förutom att Ångest Svensson skulle växa några meter 
i höjd och bredd och åt alla vinklar man kan tänka sig 
i och med detta hade händelsen naturligtvis också lett till en...
varför inte: spricka i lillfingerbenet!
Ett säkert kort!
Ni vet det lilla benet på toppen man inte visste fanns,
inte ens doktorn visste fanns
som skulle leda till
att man tar några rör med alvedon
och när man inser att det inte hjälper:
hinkvis med alkohol

Det är heller inte helt orimligt att detta 
blir anledningen till att min lever tar sitt pick och pack 
med närmsta sistaminuten-flyg till Bahamas
I värsta fall vill han kanske inte resa ensammen
och tar med sig en god vän,
naturligtvis någon i grannbyn
som tex Njuren. Eller varför inte hela släkten.

Nej det får bara inte hända
Jag måste försöka ta det lugnt
bjuda in pojkvännen och Ångest Svensson
Sitta i fåtöljer mittemot
Ta en kopp te tillsammans
som vanligt folk
Citron te,
ha det lagom
surt

Att jag är helt galen i alla typer av väskor lär ju ingen människa gått förbi - varesig ni "bara" är trogna bloggläsare eller tillhör min familj och vänner. Alla vet det! När jag känner mig lite nere så muntrar det ALLTID upp att shoppa väskor. Om jag är väldigt glad så shoppar jag väskor! Det finns med andra ord aldrig ett dåligt tillfälle för att leta efter den perfekta väskan! ;)

Här är några av alla favoriter jag hittat idag!

Med risk för att det kanske blir något missförstånd så är det bäst att jag tillägger, innan jag ens börjat skriva, att huvudsaken till varför jag skriver är att jag har behovet av att skriva och uttrycka mig och jag skulle inte kunna leva om jag inte hade mitt skrivna ord. MEN det är ju så att det naturligtvis är av största vikt att jag har läsare och att jag även kanske får in några kronor på bloggen. Jag menar, det är ju knappast något konstigt i sig att man bloggar/skriver av dessa skäl kombinerat. (Annars skulle vi inte ha  några författare här i världen). Jag hymlar inte med detta. Jag vill nå ut med mina ord, min poesi, åsikter, foton och jag vill tjäna pengar - samtidigt som jag gör det roligaste jag vet: att skriva.

Med detta sagt kan jag nu skriva min egentligen avsikt med detta inlägg: vilka jävla räkmackor många "storbloggerskor" glider på. Snorungar är 95% av dem, som varken kan stava, fota, uppdatera eller skriva ordentliga inlägg! Det skulle inte bekomma mig om det inte vore för att jag sliter röven av mig för att komma någonstans med mina ord och jag gör verkligen allt för att mina läsare alltid ska ha något kul/intressant/vackert att läsa/titta på eller läsa om. Jag blir rent utsagt jävligt bitterfittig på de som inte uppdaterar med något annat än max en mening per inlägg plus, om deras hundratusentals läsare har tur, en skakig grynigt fotograferad lunchbild. Jag är medveten om att jag låter avundsjuk, men så må vara. Tycker bara att tjänar man hur mycket som helst så borde man förtjäna det. Och är man då inom samma bransch och vet själv hur hårt man sliter utan att få mycket för det - då sticker det extra i ögonen.

Så. Nu har jag uttryckt det jag hade tänkt. Har funderat på detta flera gånger och egentligen tänkt blogga om det förut men jag är inte den som orkar engagera mig generellt i vad andra bloggerskor och kändisar har för sig. Men av en eller annan anledning så kände jag mig tvungen att skriva ner mina tankar i den här frågan just nu. När jag vädrat mina åsikter och tankar brukar det alltid kännas lättare att släppa dem på nåt vis. Håller ni inte med mig om det? Inte för inte det heter "skriva av sig", antar jag...

Nu ska jag åla mig ut i köket och fixa lite kvällskaffe tror jag! :)

Läste ett debattinlägg i DN som fick mig att sätta morgonkaffet i vrångstrupen. Det var ett gäng från den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet som tyckte att folkhälsoministern skulle ha som hälsopolitiskt mål att minska antalet skilsmässor. Haha!   

Inte helt oväntat var den stora poängen att skilsmässor är skadliga för barnen, och att vi vuxna borde hålla ihop för deras skull. Om man nu ska tro det här gänget så är skilsmässobarn klart i riskzonen för att bli rökare, outbildade, strulputtar, fattiga, olyckliga, ensamma, boskapstjuvar,hädare, tiggare och annat elände. 

Hur illa barnen far vid en separation har ju diskuterats flitigt och länge. Har själv växt upp (nåja, halva livet ialla fall) med en ensamstående förälder och kommer från den generation där de ungar som levde med båda sina biologiska föräldrar i en och samma familj var den udda minoriteten. Och självklart har vi skilsmässobarn stött & blött den här frågan tusen och åter tusen gånger. Vårt svar? Visst suger det när ens föräldrar går skilda vägar, men det är fluglort i jämförelse med det helvete det innebär att leva med två människor som inte tål varandra. 
Vi har också kommit fram till att hur lyckat ens liv blir som vuxen har betydligt mer att göra med hur ens föräldrar behandlade en än om de råkade bo under samma tak. En lycklig förälder är en bra förälder – och många föräldrar blir betydligt lyckligare om de får komma ur sitt usla förhållande eller leva med tex sin samkönade partner. 

Men det mest intressanta med det här resonemanget är vilka signaler vi skickar till våra barn. Om två människor lever ihop mot sin vilja, vad lär vi då barnen om kärlek? Att det är bättre att förneka sina känslor och leva i en livslögn? Att man bara får en enda chans att få det rätt och funkar det inte då så kan man lika gärna skjuta sig? Eller ska vi köra på varianten som är poppis hos katolska familjer i t.ex Frankrike och Italien, där farsorna och morsorna har ständiga affärer vid sidan om för att stå ut med sina livstidsäktenskap? Får inte det ungarna att tappa tron på kärleken så vet jag inte vad. 

En annan tanke som oundvikligen dök upp i skallen när jag läste det här är vad folkhälsoministern kan göra rent praktiskt för att par ska hålla ihop. 20 000:- i årlig uthållighetspremie per firad bröllopsdag? Frikort på Prozac och Valium så man står ut med ett dåligt förhållande? Införa 16 timmars arbetsdag så att man inte hinner märka att relationen inte funkar? Statligt subventionerade swingersklubbar? Fler förslag..?

En helt oemotståndlig tävling för alla finsmakare till läsare som jag har! Klicka på bilden så kommer ni direkt till Smulans fina bakblogg och ta chansen att tävla om denna fina goodiebag, ni med! :)