Ett stilla konstaterande så här mitt i natten i de värmländska skogarna är att jag i princip saknar hemlängtan till öst. Det är första gången det inträffat. Jag är otroligt hemmakär och mitt hem är min borg men saknaden efter den infinner sig inte nu. Inte än. Jag kan inte låta bli att undra varför? Är det kanske så att jag helt enkelt byggt upp mitt inre, trygga rum och visshet så pass att jag faktiskt bär det med mig oavsett vart jag hamnar? Och att jag förr kanse har satt min trygghet och tillit till alla möjliga yttre faktorer? Jag tror det är fullt möjligt. Jag tror att jag för första gången ser ett väldigt konkret bevis på att allt hårt jobb jag lagt ner på mitt inre faktiskt har betalat av sig. Det är nästan så att jag småler lite för mig själv här i mörkret... :)

Tänk så otroligt trött man kan bli av att inte göra ett endaste dugg?! Ligger just nu på soffan (fast inte nere hos oss i huset utan uppe hos A) och har gjort det sen jag och A åkte och lämnade P någonstans i skogen där han skulle festa litegrann med sina "gamla" kompisar. Antar att jag egentligen borde gå ut och fylla på energiförrådet med lite frisk luft men det kräver ju att jag orkar kräla upp ur soffan också. I bästa  av världar klarar jag det väl kanske men i annat fall kommer jag kanske ialla fall fram till köket där jag kan fixa kaffe. ;)

Jag vet hur som helst att jag åtminstone måste ta mig hem ner till huset nån gång ikväll eftersom jag ska packa ihop lite inför hemresan imorgon. Fattar inte att en vecka har gått så snabbt men jag gissar att det är ett bra betyg på de dagar som förflutit ialla fall, eller hur?! :)

Kvällskaffe när det är som sötast...och hetast :)

Även om grillat är en stor favorit som sällan får avnjutas eftersom jag bor i lägenhet därborta i öst så kan det faktiskt bli lite för mycket av det goda när man grillat nästan varje dag i 1 veckas tid. Så idag blev det en favoriträtt som det var ett tag sen jag åt: lasagne! (Även om nu INGEN lasagne kan mäta sig med min pappas). Riktigt, riktigt mumsigt! Perfekt kryddning och balans och väldigt krämig utan att bli blaskig eller bryléedallrig - som en del lasagner kan bli.

Köttfärssås

500 g köttfärs  
100 g champinjoner 
100 g rökt sidfläsk 
1 burk passerade tomater (400-500 g) 
1 dl tomatpuré 
4 st vitlöksklyftor 
2 msk olivolja 
2 msk smör 
salt 
svartpeppar 
100 g prästost att riva 
10 st lasagneplattor (gröna eller gula) 

Bechamel

7 dl mjölk 
2 dl vispgrädde 
100 g smör 
1 dl vetemjöl 
Muskotnöt(riv några drag) 
peppar 
salt 

Köttfärssås

Mal köttet om du väljer att göra det själv.

2. Skär sidfläsket och chapinjonerna fint.

3. Finhacka vitlöken.

4. Fräs köttet i en panna med smör tills det blir brynt.

5. Fräs sedan sidfläsket, champinjonerna och vitlöken i lite olivolja tills det blir gyllenbrynt.

6. Avsluta med att ha i tomatpurén.

7. Lägg alltsammans i en tjockbottnad gryta (gärna en järngryta) och häll i den passerade tomaten.

8. Smaka av med salt och nymalen svartpeppar.

9. Låt alltsammans puttra i grytan 30-40 minuter.

Ligger för tillfället på soffan här nere i vardagsrummet igen och inser hur mycket jag saknar "my spot" i soffan hemma i öst. Fast det är i princip det enda jag saknar, just nu ialla fall. Trots den sjukt obekväma soffan så är det så otroligt skönt att vara här. Det är verkligen semester (även om jag såklart har alla vanliga åtaganden i hemmet som man alltid har oavsett vart man bor) och jag kommer att längta tillbaka så snart jag lämnat huset imorgon. Jag tror det är mina värmländska rötter som drar i mig. ;)

Som sagt, imorgon eftermiddag kastar vi oss huvudstupa ut på vägarna igen och dundrar mot öst. Med tanke på det hemska regnoväder vi hamnade i på väg hit i söndags så hoppas jag innerligt att det blir betydligt bättre imorgon. Och på måndag, då vi ska bege oss ut på långresa igen - fast då till norrland. Då tar jag med mig äldste pojken min också så då får jag lite egentid med honom med. 

Nu ska jag ialla fall kräla ut en sväng i köket och dricka lite juice och sen ska jag nog kila iväg till A tillsammans med P och hålla henne sällskap litegrann. Vad gör ni då? :)

Hittade en alternativ opening till Charmed på you tube. Gillar den starkt.    (Och ja, jag förstår att de som inte är några fans av denna underbara serie inte är speciellt intresserade av detta, men det skiter jag ärligt talat i. En blogg är väl till för vad författaren gillar, right)?

Ni som är något sånär bekanta med serien - visst är denna opening snäppet bättre än den vanliga? :)

I brist på annat att ägna sig åt just nu så blev jag oerhört sugen på att sätta ihop en ny outfit. Först tänkte jag definitivt bestämma mig för endast tjocka tröjor och långbyxor, men det är så himlans trist nu när det är sommar - trots att det är en ganska så blöt sådan ute. Jag valde detta istället:

I längtan efter 
sammetsröd kärlek
intar sidensvarta 
demoner min själ.

Yllehänder med 
vassa
kanter rör vid mitt 
ansikte.

Bestulen på livet
vilar jag i min inre
trädgård
instängd bakom murar
täckta av murgröna.