Dina andetag formade små iskristaller i den kalla höstmorgonen. Tiden våran tickade långsamt emot vintern och festyran vi alla väntade på, som vi visste skulle komma. 
-Det är kallt idag, sa du och log emot mig. Du knep ihop dina klara ögon, som osökt fick mig att tänka på de luftburna iskristallerna som hade antagit din andedräkts gestalt. Så vacker. 
-Ja...svarade jag med eftertryck. ”Det är det…Det är snart vinter…” fortsatte jag och knep till med mina händer som hade kylts ned av höstens vindar. 

Du fäste din blick på dem och log ett flyktigt leende. 
-Jag har extravantar. Vänta.

Dina händer letade sig in i väskans försvinnande mörker. Tiden stod stilla. Jag sa inget. En skärande tystnad hade fastnat i min hals och mina läppar förblev särade, som om jag precis skulle till att forma några av de tusen ord jag så länge velat ge dig. 
Du log igen och räckte mig dina handskar. 
-De är säkert alldeles för stora, men låna dem. Vi ses ju snart igen så då kan jag ta tillbaka dem då, men det är ingen brådska. 

Höstens kyla bedövade min kropp men jag insåg att med dig tedde det sig som en petitess. Jag var så varm årstiden till trots. Genom dina ögon, den tid tid du alltid tog för mig, dina andetag – som tog en kristalls majestätiska form, varje gång du gav mig dina ord. 
"Du är så vacker….” och du vet inte hur gärna jag vill säga det. Hur vacker och varm jag känner mig när jag är med dig. 
Tårarna tränger fram i mina ögon och jag försöker snabbt blinka till. Inget kan gå i krasch. Men inte är jag sorgsen. Nej…bara omättligt överväldigad över känslorna. De som svider när de blir nekade sin frihet. Överväldigad över att få din tid, din ödmjukhet. Ditt djup. Att du delar detta med mig. 
När jag tänker efter är faktiskt allt du gör avbildat i just kristall… Jag ler igen. Du ler igen. 
Frågar hur jag mår. Mår jag bra? Vad har jag gjort de senaste dagarna? Vad ska jag göra härnäst? Och jag kan inte låta bli att undra hur det ser ut i ditt inre. Är det samma kaotiskt lugn inom dig som i mig? Är det möjligt att du är helt oberörd när jag inom min själ utkämpar det största av alla krig. Är du så oberörd? Skulle du kunna vara det…om du visste att det faktiskt finns ord som inte förmår sig att lämna varken hjärta eller kropp? De stannar likt som förr bakom mina läppar. Just som en förseglad skatt. Du skulle bara veta. Jag smärtar. 

Jag är helt omedveten om hur lång tid vi stått utanför den enorma byggnadens fot, och mest inte sagt så mycket vettigt alls. 
-Du jag måste faktiskt gå… Ska träffa en polare nere på stan och du är ju också på språng – som alltid.

Ett lätt skratt släpper fram och du smeker snabbt min arm. 
-Mmmm… Gör så du. Jag är redan försenad ändå. Men vi ses på lördag hos Sussan. Du kommer väl? 
-Åh inte missar jag det inte. Klart vi ses. 
Du ska precis till att vända dig om och gå… 
-Gå inte. Jag vill ha dig. Älska dig. Slå dig. Klösa dig. Smeka dig. Smaka dig. Äta dig. Svälja dig. Bita dig. Jag vill ha dig. Din jävel. Ordens tysthet mal i mitt inre. 

-Du…vänta…, säger jag tyst, men du hör och hejdar dig. 
Min dator är fixad nu. Jag har fått tillbaka den. Tänkte…Du ville ju ha några filmer från mig. Om du fixar fram några skivor så ska jag bränna dem åt dig”. Förmodligen det löjligaste jag sagt, men ändå…. 
-Ja,just det! Fan vad schysst! Jag har några hemma så jag tar med dem på lördag. Du vet vilka filmer det var va?!?
-Jadå…” säger jag och fnissar till. Hej då…. Ha det bra…Gör inget jag skulle göra. 
Du skrattar till.

- Då är det praktiskt taget fritt fram att göra vad som helst alltså ?!? Hej då, tjejen. 
Jag ser länge på dig….när du skyndar ned för Kungsgatan. Förmodligen med tankarna på något helt annat än just mig.

Nu är vi äntligen framme och vi har till och med hunnit att svänga förbi A och låna vattenkokare, en kastrull och en stekpanna. Förvisso har ju vi behållt mycket i huset men det mesta av köksprylarna är "tyvärr" där vi bor just nu. Borde kanske bli ändring på det? Inte att vi flyttar tillbaka dem hit utan snarare att man kanske har dubbletter av en hel del saker istället. Låter väl som en ganska bra idé? ;)

Allt har gått bra ialla fall och just nu sitter jag nere vi köksbordet och dricker kaffe och tar det lite lugnt innan det kanske blir dags för en film eller nåt sånt. Tog ju med mig en hel del av både serier och filmer. Egentligen finns det ju annat att hitta på än att bara se film och serier men det mesta kräver bra väder. Mycket av det som är värt att se här borta i de mörkaste värmlands-norge-skogarna är nämligen naturupplevelser. Med tanke på att min oerhört pålitliga väder-app i min iphone sagt att det blir dåligt väder hela veckan utom i morgon så är det ju bra att gardera sig liksom. 

Hur har ni haft det idag då? Laddad inför en ny vecka?

Tänkte att det nog var bäst att blogga några rader så att mina kära läsare, vänner och familj vet att jag än så länge har hållt mig på vägen mot Värmland. För ett par timmar sen så trodde jag att bilen skulle flyta av vägen med tanke på det helt galna regnvädret som attackerade oss, men vi lyckades ta oss igenom det utan några blesyrer (inklusive älsklingsöta bilen). Jag beräknar att vara framme omkring kl 22 ialla fall så då lär jag självklart blogga. Förhoppningsvis så slipper jag mer äckligt oväder. Skulle oturen vara med oss och vi hamnar i nåt sånt igen så tror jag nog att vi för säkerhets skull får stanna på nåt litet fika eller så. :)

Nu ska jag fortsätta lyssna på lite mer Lady Gaga (dundrandes på högsta volym här i bilen... stackars P! Haha!) och sen ska jag nog slå på ett avsnitt av serien Pretty Little Liars. :)

Det är verkligen dödligt varmt just nu. Förstår inte varifrån hettan kom. Urk.

Det blir inte bättre av att det dels regnat och dels är stundtals molnigt. Så himlans kvavt och klibbigt. :( 

Äckligt och ofräscht ju.

On the road: Trip

Varför alla dessa skrubbsår?

Jag är inte född igår

Taxametern tickar: tick-tack-tick-tack-tick-tack

Jag dör på vägen varje gång

som från en krogkväll varje gång

AsfaltAsfaltAsfalt: Hudflängd

Jag släpas i en lina och-

Jag känner ingenting

Precis som jag förbannar att-

Jag känner ingenting

Parkeringsplats: 40 kr/h är jämförbart med flygplats

Hudflängd, utslängd varje gång

Jag dör på vägen varje gång

44, 88, tiotusen miljoner mil

taxametern tickar: tick-tack-tick-tack-tack-och-varsågod

Förbannat allt jag önskar allt

jag känner: ingenting

Inte har jag glömt bort bloggen inte, men som ni vet så kommer offline-livet emellan ibland. Jag tog en sovmorgon och sen dök jag nämligen direkt på packandet och kaffet. Som det ser ut så drar jag västerut klockan fyra cirkus. Känns riktigt bra för mig att ha en hållpunkt istället bara för att gå runt och bara veta att jag "NÅNGÅNG" idag kommer att dra iväg. Hur som helst. Resan tar en del timmar så jag kommer alldeles säkert blogga några gånger under den - precis som vanligt. Fast just nu längtar jag mest efter att vara framme. Hehe! Fast det bör nog nämnas att jag definitivt kommer att njuta av resan mer nu när vi har en helt ny, högteknologisk bil än  flintabilen vi precis ställt undan. Ful, äcklig, full med rost... Uscha.

Hur som helst. Blog you later! :)

Going on a road trip

Har kommit i säng efter lite drama med dottern, lite Ghost Hunters, lite macka och...ja, för att toppa detta var jag ju tvungen att måla naglarna inför den stundande lilla road trip:en som jag och P ska göra imorgon kväll. Idag testade jag ett helt nytt lack: Nubar Bronzo! Förmodligen den absolut läckraste färgen jag är på ett lack just nu. Priset på den lilla flaskan ligger på en mellannivå ( runt 150-170:- ) men jag tyckte tyvärr den täckte dåligt. Har ingen aning om varför eftersom det är ett populärt märke. Jag var ialla fall tvungen att klafsa på 3 lager för att det skulle se okej ut. Får hoppas att färgen sitter nu. Annars blir det varningsflagg (vilket är galet trist eftersom jag är heeeelt kär i nyansen).