Går här
stöpt ur det förgångna

i en besynnerlig kropp

irrar

genom
livets
labyrint

dåsig
och allvarlig
med skrattet
i strupen

Mina steg
söker
i fåfänga
den glömda känslan

av puls

Går här
förbryllad

bakom
trasiga kulisser

smyger
i gäckande skuggor

förrådd av bitterheten

Blev helt utan förvarning (ja, det var med andra ord ett helt spontant infall) liggandes i sängen tittandes på tv 3 play's program Svenskar Hemliga Liv. Helt klart mer munter underhållning än härom natten då jag råkade se ett avsnitt av deprimerande Lyxfällan.

Och förutom detta då? Ja, jag har faktiskt bara legat och läst boken jag korr-läser. Det gick riktigt trögt i början men nu har det lossnat ordentligt och jag finner den till och med spännande även om jag inte är alls lika avslappnad som när jag läser en vanlig bok (nu ligger/sitter jag ju och läser hela manuset i ett word-dokument här på datorn). Det är slutläst för idag dock och jag ska strax försöka sova. :)

Nattinatt på er!

Blickar mot himlens hav
mot tusen stjärnor och mer
önskar att få se dig en sista gång
innan du ger dig av
Var är du nu?
Finner jag någon annan ny du?
Finner jag någonsin igen det du mig gav?
Banala ord som aldrig räcker till
banala ord som aldrig riktigt vill
forma sig efter mitt hjärta
Ord som aldrig matchar minnet av dig
inuti mig
Så därför skriver jag detta som ett brev
lite på rim eller hur det nu blev
Jag saknar dig min glittertind
Jag saknar dig och vill ta dig tillbaka

från himlaportens grind
Du ska veta att tomrummet är nästan förstort att bära
men jag måste ta mig igenom det, min kära
Tänker på dig hela dagen
känner mig full av liv men ändå så medtagen
Jag önskar dig en själagård full av liv, tuggben och spring
massor av skall, busande och flugor att jaga i ring

Jag måste sluta detta brev nu
men jag älskar dig, det vet du ju...