Idag är det första september och därmed den första dagen på hösten. Till viss mån så kämpar jag flitigt emot att hösten ska komma (väldigt dåraktigt naturligtvis) men eftersom den kommer varje år så är det lika bra att resignera, helt enkelt. Jag älskar verkligen hösten...men det är ju November som jag ser torna upp sig där framme som jag verkligen avskyr. November och februari är väl de absolut hemskaste månaderna. Så mörkt, blött och kallt. Oktober är favoriten - och den absolut bästa fotomånaden. :)

Men det är väl lite så att det känns tungt att lämna en sommar fylld av minnen bakom sig. Den här sommaren har verkligen förändrat mitt liv. Eller ja, egentligen så var det ju jag som förändrade livet ju den här sommaren, men ändå... Jag har upplevt fantastiskt trevliga saker, jag har blivit vansinnigt kär och jag har avslutat en väldigt betydande relation. Jag har helt enkelt skapat mig förutsättningarna för ett nytt liv - i mångt och mycket. Ett liv som jag alltid sökt efter. Ett liv fyllt av kreativitet, djur och natur.

Men...som vanligt börjar jag resten av mitt liv väldigt småskaligt. Med en stor mugg kaffe och morgonsurf. ;)

Lugn viskande vishet
blev hennes lön för besväret

inga överord
inga fantasier
ingen omotiverad tilltro 
vare sig till religion, öde eller vetenskap

men insikten växte
stolthet krackelerade

för att bli älskad 
måste du älska - först och oförtjänt

må allt annat förbli oväsentligt

Ett av de bästa sätten att spendera sina helger på är ju att fota. Antingen i naturen eller genom att återupptäcka gamla övergivna platser och riktigt vältra sig i melankolin. Idag så åkte jag iväg för att fota slott egentligen men det slutade med att det mest intressanta var något betydligt mer hårt åtgånget än så. Jag blev helt förälskad i de små slitna hus jag hittade, och jag är speciellt svag för betong så jag blev mycket nöjd och glad över bilderna jag lyckades ta idag.

Gillar ni samma sak som jag så kan ni kika in på gruppen Övergivna platser - Verlassene Orte på Facebook. Den hittar ni här.