Inte för att jag någonsin ligger på 10 inlägg per dag som jag gjorde förr (ni som följt min blogg vet ju vilken hysteriskt bloggande människa jag är...Hehe!) men ETT inlägg per dag kanske är lite fjantigt lite. Som jag gjorde igår. Däremot så är det ju så att en bild ofta faktiskt säger mer än tusen ord så om jag slänger upp 2 bilder per dag så kanske det motsvarar 10 inlägg? ;)

Jag var ialla fall helt vidrigt upptagen igår. Det var träna, äta, någon serie och sen hos läkaren i en evighet med min minste pojke som jag var och testade för allergier genom lite genomgång av hans hud och pricktester. Han var typ allergisk mot allt utom katt. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Stackars lilla barn. Men samtidigt så känns det så himla skönt att veta och få svart på vitt. Hittills så har jag ju bara gått runt och gissat.

Idag har jag ialla fall inget specifikt inbokat annat än att jag pysslar med en massa hushållsjobb. Strax är det tvättstugan från helvetet som jag ska ut i igen och så har jag diskat, dammsugit, bytit i min säng, fixat pedikyr... Ja, ungefär så. Och just nu är det kaffe som gäller.

Vad har ni gjort idag då?

Det hände sent om kvällen
att jag tvingades ut

Jag fick vara och vara

Natthimlen var stjärnklar

Jag kunde säga att det hände
sent om kvällen
att jag tvingades ut

för att spetsas på stjärnljus

Den tid jag sov inatt var bra, men jag känner mig ändå inte helt nöjd. Har mensvärk från helvetet, svettas och blev väckt mitt inatten av ett jävla bråk utanför fönstret. Alltså...inget vanligt bråk utan ett stort ett. Polis-stort. Orkar inte gå in på detaljerna men jag vet vilka det var som bråkade och jag hörde allt. Hela händelseförloppet. Men eftersom ingen vet vad jag hörde så lär nog ingen ränna efter mig om att vittna eller något sånt. Men det var groteskt jobbigt och jag reagerar nog ännu värre än många andra på sånt här pga min PTSD. Panikattacker, ångest från helvetet... Det var det överjävligaste att somna om igen och jag var helt säker på att om jag nu ens kommer att somna igen så kommer demonerna att komma som ett brev på posten. För när det är så här så har de alltid gjort det förut. Men nej. De var inte där. Jag sov väldigt bra i ytterligare några timmar efter att jag först då legat vaken med panik och ångest i ett par timmar...då förstås.

Men jag känner att den här dagen hade kunnat börja betydligt bättre. Det känns jobbigt att andas och jag har ont som faaaaaan i magen, ryggen och ända ner i låren. Och naturligtvis är mitt vänstra, missbildade ben stelt också. Jag hade en halv vilodag igår från träningen (blev bara lite styrka) så jag MÅSTE verkligen ut i spåret idag igen. Men jag vet bara inte riktigt hur. Känner mig ledsen och uppgiven.

Med detta fantastiska plagg så garanterar du att du får står ifred även i rusningstrafik då det är hur mycket folk som helst på bussen, tåget, tunnelbanan eller kanske i hissar. Gräsligt ful men den funkar säkert. Blev faktiskt väldigt intresserad eftersom att jag är en sån som verkligen avskyr kroppskontakt om jag själv inte godkänt den.

Det är den påhittga designern Siew Ming Cheng som gjort den. Hatten av till henne!