Jag kan visserligen inte direkt påstå att det är en fobi (som med en del andra insekter) men är det något jag HATAR så är det mygg och att agera myggsnask hela jävla sommaren. Även då folk normalt sätt inte blir attackerad av mygg så blir jag det. Så fort jag dyker upp på ett ställe verkar varenda mygga slå på stora djungeltrumman och tala om att jag kommit till byn, för tro mig, det är alltid jag som är favoriten. Jag gissar att jag är outomordentligt läcker (vilket ju kan förklaras med att jag hela tiden tillför blodfrämjande mediciner och blod till...ja, mitt eget blod. Så det är alltid färskt, mörkrött och smaskigt) och sen uppepå det då så är jag allergisk mot myggbett så mina myggbett blir ALDRIG små, timida saker utan mera knöliga blaffor som inte slutar klia förren jag haft sönder dem med mina naglar eller något annat tillhygge. 

För tillfället så är benen som två stora falukorvar (lika jämntjocka) av bett, plus ena örat, IIII handen och på båda överarmarna. Känner mig verkligen tipptopp...förutom den lätta febern och huvudvärken.

Vad gör ni då? ;)

En av mina absolut favoriträtter blev det till att laga idag. Egentligen så vill jag ju ha den med pasta men det  fick barnen tugga i sig själva idag. Jag tog lite, lite råris till. Hade tänkt att ta bara broccoli men jag ändrade mig när jag såg hur såsig den ändå blev. Tröstar mig med att jag faktiskt sprungit 7 km idag. Hur som helst - det finns INGEN som gör så god bolognese som jag! :)

Är helt galet trött idag. Just nu. Och inte kan jag sova mer för det. Sover generellt inte mycket alls nu för tiden. Jag har aldrig sovit mycket eller bra, som ni vet. Men det är förmodligen mindre än nånsin just nu, förutom häromdagen/natten då det faktiskt blev 6 timmar och jag klev då upp vid 11. Förutom de problem jag redan har och den depression som letat sig in i mitt liv så gör det ju ingenting bättre att jag inte sover. Jag har inget motstånd och inga väggar att sätta upp som skydd när alla känslor kommer som en tsunami och sköljer över mig. Jag klarar ingenting känslomässigt just nu. Bryter ihop för allt.

Trots denna ljusa årstid så ser jag mest bara mörker, men ett litet flimrande ljus är mitt kaffe och min träning ialla fall. Och träningen ska jag alldeles strax ge mig i kast med. Få se om jag orkar 7 km idag. Borde göra det med tanke på tårtbiten jag åt igår. Drack ett glas jordgubbsvin på kvällen också och det var ju inte nådigt så sött det var så det måste också tränas bort.

Långsamt förslagen smyger sig vilda andetag 
och ömma förslutna kärlekar 
nära förskämmningar och andra förskottsmedel 
Svårbegripligt, ja 
Svårbegriplig förslummning av gelatinös gegga 
som omger mitt gränsskydd 
och gränssnitt 
Snittet genom murarna 
Interferens tillsammans med isobarer och isogon 
gör upptiningen vacker igen 
Genom ishinnan och iskarvningen klamrar 
sig någon sorts klamydia fast 
likt en kittelflickare i ett eget klansystem.

Det är vår kvietism, utan Guds gåvor och nåd.

Det har ju blivit en del bilder idag, men jag har hört det ryktas att en bild säger mer än tusen ord så det kanske inte spelar så stor roll?

Jag vet inte exakt hur många ord, och vilka, den här bilden yttrar men det är ialla fall en liten dokumentation över nationaldagsfikat. Förutom denna chokladtårta så tryckte jag också i mig min favoritsmåkaka Bruna Bröd.

Är hemma från medeltiden sen en liten stund tillbaka och nu fixas det kycklingpaj härborta. Mums. Åt det för ett par, tre veckor sen men jag skulle nog kunna äta det ett par gånger i veckan. Så himlans gott. Inte det absolut nyttigaste men jag har förbättrat kycklingpajsdegen lite ialla fall och använder kvarg samt rågmjöl. Få se om jag ids kasta upp något recept lite senare.

Nu tänkte jag ialla fall kasta upp några av alla de enorma mängder bilder jag tog idag. Djuren jag fotade ligger närmast till hands... :)