Armborstskjutning på landets dag passar helt utmärkt. Får ut lite aggressioner samtidigt. ;)

Som ni säkert sett då och då här i min blogg så har jag skrivit om tärningsspel och då framförallt Yatzy. Jag älskar Yatzy och spelar det så fort jag har någon att spela det med. Vi spelar aldrig om pengar utan mest bara "äran" och tur är väl det eftersom jag i princip aldrig vinner. Haha! Men det är trots det kul och trots det spännande. 

Tärningsspel kallas ofta för turspel eftersom det alltid har ett visst mått av slump inblandat och Yatzy tillhör ju då den kategorin. Tärningar från 600 f. kristus har funnits och förmodligen har det spelats till och med längre tillbaka än så, så det är en gammal tradition och uppenbarligen något som under otroligt lång tid roat oss människor.

Förutom Yatzy så kan man till exempel spela Craps och det handlar kortfattat bara om att förutsäga vad tärningarna kommer att visa när man kastat dem. Egentligen ganska enkelt men jag har som sagt noll tur när det gäller sånt här så jag skulle aldrig våga spela om pengar. Vill ni läsa mer om detta turspel så kika gärna in på crapsspelare. se

Skulle ni vilja testa att spela, eller spelar ni kanske redan?

Ja, den rubriken har säkert ingen annan idag. Men nog tycker jag att dagen verkligen är något att fira. Fira att vi har ett sånt fantastiskt land. Givetvis finns mycket kvar att önska med denna stat men jämfört med de flesta länder i världen så är vi ett fantastiskt land med över trehundra års fred i bagaget. Det är mycket att vara tacksam över.

Sitter just nu och dricker mitt vanliga kaffe och sen ska vi fixa iordning oss och dra iväg till medeltiden. Hade jag haft en symaskin så hade jag nog kontruerat någon medeltida utstyrsel till mig själv, tror jag. Älskar lajv (och idag är det fullt med sånt därborta). :)

Firar ni denna dag då?

Det finns många sanna historier (och uppdiktade också, naturligtvis) och sant är att jag överlevt ännu en dag med mitt mående. Förmodligen mycket tack vare att jag håller mig sysselsatt så pass mycket - även då jag inte orkar. Det som får mig att orka just nu är barnen. De är egentligen det enda viktiga jag har. De enda som inte kan klara sig utan mig. I nattsvarta stunder tänker jag att de kan de. Men rent logiskt, intellektuellt, vet jag att de inte gör det, och ibland känner jag det dessutom.

Hur som helst. Dagen har under rådande omständigheter varit bra. Jag har tränat (sprungit 7 km) och städat och hämtat barn och handlat. Gjorde också något så ovanligt som att ta ut kontanter. Det var nästan så att jag inte visste hur man gjorde där vid bankomaten. Hahaha! Galet. Men jag var tvungen att ha lite eftersom de inte tar kort på medeltidsmarknaden imorgon. Hatar verkligen kontanter däremot.

Nu ska jag bläddra lite i nån tidning och sen måste jag sova. Eller blunda ialla fall. Sov nästa. Inte ett skit natten till idag och den lilla dvala som blev var bara förskräcklig.

Kan ju inte påstå att det är något direkt jättestrålande väder, men varmt är det. Eller kvavt snarare. Det är ganska äckligt att träna när det är kvavt eftersom svetten liksom inte torkar bort under tiden utan det fullkomligen forsar fram på kroppen. Äckligt. Men det ju, för att försöka se något positivt i saken, ändå lättare att andas i fuktig luft än i torr (som på vintern till exempel). Men just nu känner jag mig bara varm och äcklig. Uppepå detta så ska jag snart in till stan och hämta ungarna. De blir en extradag hos mig den här veckan eftersom det är nationaldagsfirande imorgon. ÄLSKAR vår nya tradition (eller kan man kanske inte använda begreppet "ny tradition"?) som innefattar en massa gott fika och den helt fantastiska medeltidsmarknaden i Husaby. Så långt det är möjligt så ska jag alltid fira dagen där. Älskade verkligen stämningen och det var jag inte ensam om. Ungarna uppskattade det verkligen.

Som ni för övrigt kanske märker på min blogg så försöker jag så gott jag kan att vara positiv trots depressionen som jag för tillfället befinner mig i. För att tackla den så måste jag tvinga mig till saker jag vet att jag någonstans innerst inne tycker om - även om jag stundtals mest känner för att dö. Jag tänker inte förställa mig och påstå att allt är som det alltid har varit för det stämmer inte. Ångest har jag haft större delen av livet men en deprimerad person har jag bara varit en gång tidigare och det var i samband med min anorexia. Men nu är jag alltså där igen. Jag vet däremot bättre nu och jag vet hur viktigt det är att hålla igång intressen och det man älskar innerst inne även om man inte har någon lust. Det kan vara det som räddar en.

Just nu så sitter jag ialla fall och dricker kaffe och det är ju bland det absolut bästa jag vet. Sen hämta barn, också det bästa jag vet. Och imorgon - härliga Husaby - också det bästa jag vet (att göra på nationaldagen). Ergo - det måste bli bra! Och förresten så har jag också bakat en chokladtårta idag. Det är alltid en bra idé.

Vad har ni gjort idag då? :)

Bra idéer

När promenaden i solen ägde rum
så kom jag över en sten som jag förstrött sparkade till
Den dansade iväg fritt, snabbt och lätt
och jag funderade på om jag skulle dansa efter
eller om jag skulle fortsätta min utstakade väg - 
fast i min egen skugga
fast i mina fotspår
och på en väg där jag aldrig skulle upptäcka dansen
för jag hade ju redan sett allt som där fanns att se