Direktlänk till inlägg 16 april 2014
Jag har funderat på en sak... Så länge ens föräldrar är i livet är man ju någons barn. Man är ett barn...på sätt och vis. Alltid. Hur gammal man än blir. Så att ens föräldrar för evigt (så länge de lever) kommer att tillrättavisa och/eller förklara saker för en är nog helt normalt.
Vad som dock slagit mig när jag bor med min pappa några veckor varje sommar är att allt han tillrättavisat mig om, allt han förklarat - är saker jag redan vet och kan och förstår. Så nu börjar jag fundera över om han har lärt mig färdigt. Föräldrars roll är ju att lära barnen och undervisa dem inför livet (och UNDER livets gång as well). Nu förtiden säger alltså inte pappa något av "lär-värde" för mig. Är det slut nu? Jag undrar om han även om han genetiskt är min far är färdig med sin praktiska roll?! Om nu föräldrar någonsin blir det, naturligtvis.
Resten av livet så får jag inhämta information och lärdomar av andra än just honom (eller min mamma)... Man lär så länge man lever heter det ju, men informationskällorna skiftar ständigt. Nu får nog pappa luta sig tillbaka och kanske lyssna och lära från mig.
Städning är ju något som angår alla - oavsett samhällsklass och plats i livet. Alla gör det, alla behöver det (somliga mer än andra, såklart). Jag personligen städar hellre lite, lite och ofta än mycket och sällan. Det känns så överväldigande då och ...
Alla känner ju säkert till uttrycket "att äta med ögonen", eller hur?! Det stämmer ju ur många synvinklar. Det är ju inte bara så att man vill att maten ska se vacker ut, utan omgivningen är minst lika viktig. Stämningen, miljön. Dofterna, ljuset. Ko...
Intresserad av ett samarbete, annonsering eller sponsring? Mejla mig och berätta utförligt om ditt förslag så svarar jag så snart som möjligt.
ienannandelavlivet@live.se