Är man tvingad att förevigt bära sitt hus med sig så kan det ju vara tursamt om det är ett både vackert och hemtrevligt hus. Aki Inomata har tänkt på eremit-kräftorna och tänkt till och designat fina hus åt dem alla. När han designat dem klart så srev han ut dem med en 3D-skrivare och delade ut dem. Insidan av husen är gjorda för att precis passa de små liven och ser ungefär ut som de gör i verkliga livet.

Ytterligare en ytterst informativ rubrik, kännerjag. Säkert oerhört många som inte vet att det är Långfredagen idag. Men eftersom att jag nu ändå nämnt den så kan jag också, precis som igår när jag skrev om skärtorsdagen, nämna att Långfredagen är en kristen högtid (naturligtvis) och firas till minne av Jesu korsfästelse och död på Golgata. Så är det. Och förr i tiden, vilket inte var SÅ gräsligt länge sen, så gjorde ingen någonting på Långfredagen. Man skulle själv alltså lida. Inga nöjen, inget jobb, ingen radio och ingen läsning - förutom de psalmer som spelades på radion hela dagen då. Jag själv är för ung för att ha upplevt detta men jag har fått mycket berättat för mig...eftersom jag är så nyfiken. :)

Eftersom att jag inte är religiös så har jag svårt att se varför detta skulle ske. Okej. Andemeningen är väl att man ska lida så mycket för Jesus så att man ska förstå vad han gjorde för våra synder, eller nåt sånt...men det gynnar ju ingen. Ingen blir lyckligare av det. Inte ens Jesus i vars namn man gör detta. Men och andra sidan så är det mycket inom religion som jag inte förstår - vilket är varför den är så intressant. Jag älskar religion, teoretiskt sätt, men det finns inget som tilltalar mig själsligt i den.

Istället tillber jag min mugg kaffe varje morgon. Omedelbar tillfredsställelse. ;)

Blod
levande
pulserande
precis där...under huden...

Varmt, hett blod
kokande
rött,
bultar, pirrar, smeker mina läppar

Jag behöver blod
Jag måste få känna livet
rusa genom mina ådror,

en enda gång (jag intalar mig att det bara blir

en gång, varje gång)

och
rodna mina kinder

Ditt och bara ditt blod,
varmt och levande
sjudande och älskande
porlande ur ditt brustna hjärta

Jag längtar blod
Jag behöver blod
Jag kräver

dig

Klicka på bilden för att komma direkt till tävlingen! :)

Idag är det skärtorsdag minsann. Dagen efter dymmelonsdagen, i lugna veckan. Visste ni det? De flesta vet de nog inte, om man då inte är extremt nyfiken eller kristen av sig. Jag tillhör den första skaran. Däremot är det inget jag firar. Jag gick naturligtvis påskgumma när jag var liten men annars har påsken aldrig firats i min släkt och jag gör det inte nu heller. Visst. Vi har ätit lite speciell mat, men det är allt. Det ska vi göra även denna påsk. Däremot så firas denna påskafton lite annorlunda än vad den nånsin gjort. Dels för att den överhuvudtaget firas och dels så tillbringas den med vännerna här i väst. Väldigt trevligt. Älskar våra små sammankomster, påhitt och fester.

Hur som helst. Just idag händer inte mycket speciellt. Jag ska strax åka iväg och handla lite småsaker som jag måste ha (bla lax tills på påskafton) och sen ska jag åka och ta en kaffe och stri lit' mä min vän V. Annars så händer inget storslaget. Vad gör ni på skärtorsdagen? :)

Jag har funderat på en sak... Så länge ens föräldrar är i livet är man ju någons barn. Man är ett barn...på sätt och vis. Alltid. Hur gammal man än blir. Så att ens föräldrar för evigt (så länge de lever) kommer att tillrättavisa och/eller förklara saker för en är nog helt normalt.

Vad som dock slagit mig när jag bor med min pappa några veckor varje sommar är att allt han tillrättavisat mig om, allt han förklarat - är saker jag redan vet och kan och förstår. Så nu börjar jag fundera över om han har lärt mig färdigt. Föräldrars roll är ju att lära barnen och undervisa dem inför livet (och UNDER livets gång as well). Nu förtiden säger alltså inte pappa något av "lär-värde" för mig. Är det slut nu? Jag undrar om han även om han genetiskt är min far är färdig med sin praktiska roll?! Om nu föräldrar någonsin blir det, naturligtvis.

Resten av livet så får jag inhämta information och lärdomar av andra än just honom (eller min mamma)... Man lär så länge man lever heter det ju, men informationskällorna skiftar ständigt. Nu får nog pappa luta sig tillbaka och kanske lyssna och lära från mig.