Den här morgonen börjar ju extremt höstigt...precis som jag misstänkte. Luften var redan otroligt mycket svalare igår än i lördags, men det var fortfarande ganska fint väder. Men idag...not so much! Vaknade av att sovrumsfönstret höll på att skallra sönder av stormen. Och detta trots att jag alltid sover med öronproppar. Nu är hösten verkligen här. Grått, regnigt och blåsigt. Tur att det är vackra färger på träden än så länge. I november så blir det mesta bara...grått.

Men inne är det alltid lika ombonat, ljust och mysigt och med en mugg kaffe och trevlig morgonbelysning så kan man ganska långt förneka trist väder utomhus. Jag börjar morgonen tillsammans med min älskade Lilla My. :)

Innan sömnen tar mig så dyker jag in i hans famn. Försvinner in i mitt eget, privata universum. I vår värld där allt står stilla och det enda som existerar, andas och pulserar är vi. I symbios. Som en enda organism.

Tyst ljuder skällan genom skälmarens 
sista skratt 
Skärvor av skärskådning 
lämnar inte mycket kvar 
Tomt slagfält baserat på 
sleksot och slokgran 
Jag kasserar de 
sist snarstucknas svallkött 
med kärlek och eftertanke 
Enhetligt, enkelriktat 
med en form av entente 
Jag griper fåfängt efter ett halogent grästrå på min väg 
innan jag går 
Går vart? 
Till min indignerade kalljord.

Som alltid när det är helg och jag har barnen hos mig så går alltid tiden alldeles för fort. Jag vet ju visserligen att de kommer om några dagar igen, men det hindrar inte mina känslor från att under en liten stund löpa amok. Och just nu så är saker och ting väldigt upp och ner med min dotter och det känns extra jobbigt att lämna ifrån mig henne just nu. Jag ser hur väl hon behöver mig. Och det är ju som jag sagt förut att...man skaffar ju inte barn för att inte få ha dem hos sig. Ett ämne jag skulle kunna skriva hur långt som helst om, men det ska jag inte. Inte nu ialla fall. Det räcker nog med att konstatera att det är hos mig de måste vara och ingen annanstans.

Nåja. Jag har ialla fall min äldste son fortfarande hos mig så alldeles allena är jag ju inte. Sitter just ju och dricker lite té och väntar på att Det Okända ska börja på tvn. Något både han och jag tycker är lite små-kul. Sen blir det väl dusch och rätt vad det är så ska det hoppas i säng igen innan det är dags för nästa dag att börja.

Vad har ni gjort idag då? :)

Planerar en massa pyssel inför julen. Sååå himlans mysigt... :)

Gomorron, oh du kylslagna värld! Nä, så kallt är det faktiskt inte. Skulle gissa att det är ganska rimliga grader ute för att vara September. Vi har verkligen blivit bortskämda med vädret den senaste tiden då det har fortsatt vara sommar och strålande sol ända tills nu. Men som jag sa igår så eftersom det ändå faktiskt ÄR höst så kan gott hösten få komma. Det var varmt igår men höstfärgerna har invaderat naturen och det är så oerhört vackert ute. Jag älskar verkligen hösten. Eller ja, september och oktober ialla fall. November kan vi gott hoppa över, tycker jag.

Jag börjar dagen som vanligt med en massa kaffe, i ett försök att jaga bort min huvudvärk som slagit rot. Skyller på mensen som jag hatar mer än något annat. Ingen risk att man blir sysslolös den veckan man har den varje månad ialla fall. Det är ett heltidsjobb att äta och dricka ikapp blodförlusten. Jag fokuserar på att vakna till liv ialla fall och sitter och smågosar med min yngste son i soffan lite och kikar på när han spelar ett litet mobilspel. Lugn och skön start på dagen. :)

En liten, väldigt liten, del av idag fångat i några bilder kommer här. Det kommer strax fler bilder - såklart. Har ialla fall haft en fantastisk dag som kändes som högsommar. Misstänker att det här var sista dagen det kändes så. Imorgon är det höst. Mysigt. :)

Märkliga dröm -

jag såg ditt välkomnande ljus

det lyste upp min väg

Du gick bredvid

och höll i lampan