En morgon kan ju knappast börja sötare än med arga, lilla Lilla My (eller min andra favorit: sockersöta Hello Kitty) så därför bestämde jag mig för att dricka mitt härliga morgonkaffe ur en utav alla Mumin-muggar som jag har från Arabia. Jag har så många nu så det är nästan så att jag drabbas av beslutsångest på morgonkvisten. Men idag fick det bli denna mugg ialla fall:

De flesta Lilla My-saker har jag fått från mamma (när hon varit på sina resor till Finland) eftersom att hon vet hur galet tokig jag är i Pikku Myy, men en del saker har jag hittat på Tradera och en del saker här.  :)

Ja, att jag är trött är väl ingen större överraskning med tanke på hur nedrans tidigt jag klev upp i morse, men dagen har varit lite upp och ner också. Men det är när saker och ting som blir upp och ner så är jag tacksam över att ha förmågan att finna lyckan och lugnet i det lilla här i världen. Livet. Jag sitter äntligen här med mina underbara barn och dricker té och yngste sonen spelar tv-spel medans jag tittar på. Pratar med min dotter. Försöker ta lite selfies med henne men det slutar ju aldrig väl. Hihi! Vi har båda svåra problem med att vara seriösa framför kameran...framförallt när vi är tillsammans. Hmmm... ;)

Har pratat med L också, naturligtvis. Som alltid. Varje kväll. Flera timmar. Jag vet inte hur jag skulle kunna leva ett liv utan det. Saknar honom hur mycket som helst. Men snart, snart...är han äntligen här. Då ska jag stänga av resten av världen ett tag och bara försvinna in i honom. Mina vackre, fallne ängel.

Det är märkligt det här med sömn... Jag ligger kortare tid i sängen än vad jag någonsin gjort nuförtiden, men ändå är jag sååå mycket mer utvilad när jag stiger upp. Det bevisar ännu en gång att idéen om kvalitet är alltid, alltid viktigare än kvantitet. Oavsett vad det än gäller här i världen. Och den typen av nätter jag nu haft under flera, flera veckor är något jag aldrig upplevt under hela mitt liv. Jag har naturligtvis alltid haft bättre och sämre nätter, alltid, men de nätter jag tidigare benämnt som "bättre" har fortfarande inneburit dvala, ångest, frossa, illamående och väldigt, väldigt få timmars riktig sömn. 

Så jag är euforisk över denna nya dimension i livet och det mörker och de demoner som följt mig under större delen av min tid här på jorden är långt, långt borta. De enda gånger jag upplever dem är dagtid (pga min PTSD, som ni vet...) då vissa saker påminner om vissa andra saker och det genererar i panik och irrationellt beteende hos mig. Men det ljus jag har i livet just nu är något jag inte haft tidigare och även om jag haft någon typ av kärlek, tex den till mina barn då, så har jag aldrig brunnit så som jag gör nu. Och det är inte bara något som pågår inombords, nej. Alla som har sett mig förut påpekar just hur annorlunda jag ser ut. Det är så en brinnande människa ser ut. Det känns som om jag är pånyttfödd. Allt detta pga den sällsamt vackra, fantastiska kärleken jag upplever med L. Han finns i varenda andetag.

Och pga detta då så mår jag strålande och jag tänker inta en strålande frukost innan det är dags för dagens göromål. I eftermiddag kommer mina små älsklings-kids (med vidhängande kompis). Längtar så jag går sönder.

Förkylnigen sitter såklart i men jag börjar bli lite bättre nu. Mest bara snuva kvar. Jag klarade till och med av min runda på 7 km med bravur idag. Trodde knappt att det skulle funka men jag gav mig själv lite extra tid och jag klarade det. Men sen blev jag lite småslut minsann så jag ägnade resten av dagen åt lite städning och några gamla avsnitt av Vampire Diaries. Det är ju lika bra att kika lite på förra säsongen nu eftersom den nya alldeles strax dyker upp. Can't wait.

Snart ska jag ialla fall ge mig i kast med lite matlagning även om jag inte alls orkar eller känner någon större inspiration. Det blir på något sätt så när man inte känner ett dugg av vad maten smakar. Allt är bara sött, salt eller beskt. Typ. Men det lutar åt att det blir något med kyckling ialla fall men exakt vad vet jag inte än. Har ätit kyckling nästan hela den gångna veckan. Hehe! :)

Hur har er dag varit då?

Mitt tv-sällskap för ikväll... :)

Allt var så vackert
då gryningen beredde plats
och dagen släpptes fri
inför himlens alla färger
och solen i sin rodnad.

Den sökte mellan stam och gren
ner mot markens gräs
vid den glittrande bäcken
mot främmande horisont
och där vid vindens dova sus
finner den sin frihet.

Allt var så vackert 
när dagens sista doft
sakta bleknar bort i sin skymning
till ro och tystnat sig har lagt
vid vindens dova sus.